Kvintetten som sprängdes
Fransmannen Laurent Cantets samarbete med den kubanske författaren och kritikern Leonardo Padura blottar på ett vettigt och vackert sätt Kubas verklighet och smärtpunkter, tycker Hans Sundström.
Regi: Laurent Cantet. Manus: Leonardo Padura, Laurent Cantet. Foto: Diego Dussuel. I rollerna: Isabel Santos, Néstor Jiménez, Fernando Hechavarria, Pedro Julio Diaz Ferran, Jorge Perugorria.
Vitsord:
Fransmannen Laurent Cantet var regissören som vann Guldpalmen i Cannes med sin multikulturella skolskildring Mellan väggarna (2008). I Himmel över Havanna (Retour à Ithaque) har han samarbetat med den kubanske författaren och kritikern Leonardo Padura och skådeplats är dagens Havanna. På en takterrass med utsikt över staden tillbringar fem gamla vänner en kväll tillsammans. I ungdomens vår var de oskiljaktiga men därefter splittrades kvintetten.
Återseendets glädje är stor och det börjar med skämt, sång och dans. Snart följer förebråelserna, avslöjandena och bekännelserna.
Mönstret är bekant och tankarna kan främst gå till amerikanska filmer med gamla skolkamrater som återser varandra. Som i Lawrence Kasdans The Big Chill eller Jason Millers That Championship Season. Här får sammankomsten ändå en speciell ideologisk laddning då det gäller Kuba och landets utveckling. Vad som förorsakat återseendet är Amadeos (Néstor Jiménez) återkomst till Kuba efter 16 år i Spanien. Filmens odysseiskt klingande originaltitel ”Återkomsten till Ithaka” syftar givetvis på honom.
Men Amadeo är även den som först råkar ut för de andras förebråelser. Han var en lovande författare som i Kuba lämnade sin hustru som snart insjuknade och dog i cancer. Ändå undgår ingen anklagelserna. Snart står de andra i turen. Rafa (Fernando Hechavarria) var en begåvad målare som råkade i onåd och höll på att bli alkoholens offer. Ögonläkaren Tania (Isabel Santos) hankar sig fram i tillvaron och saknar sina söner som åkt till Miami. Aldo (Pedro Julio Diaz Ferran) har ingenjörsutbildning men monterar batterier på en fabrik. Den enda som det gått bra för är Eddy (Jorge Perugorria) men det har skett till priset av att han blivit inblandad i korruption och skumraskaffärer.
Alla i den över 50-åriga kvintetten är revolutionens barn som en gång trodde på Kubas framtid. Med Sovjets fall förändrades allt och landet gick en bister verklighet till mötes. Drömmarna har förvandlats till besvikelser, frustrationer och brustna illusioner.
Via dessa fem människoöden blottar filmen på ett vettigt och vackert sätt Kubas verklighet och smärtpunkter. Även om den dramaturgiska kurvan i Himmel över Havanna kan kännas utstuderad och skräddarsydd.