Var Atticus fullt så tolerant?
År 1957 var författaren Harper Lees tankar fulla av den amerikanska söderns rasmotsättningar och behandlingen av de svarta. Manuset till Go Set a Watchman refuserades av förlaget i New York, men utkommer över femtio år senare.
Harper Collins, USA. William Heinemann, London. 2015.
Det var naturligtvis ett bombnedslag. Köerna i bokhandeln natten till den 14 juli bekräftade att också en bok som inte är Harry Potter kan ge upphov till en nästan orgasmisk upphetsning. Anledningen var Harper Lees roman Go Set a Watchman som hade hittats som manus i en låda, antingen bortglömd eller avsiktligt gömd sedan 1950-talet.
Alltsedan Lee gav ut To Kill a Mockingbird (Syndafloden) 1960 som blev en modern amerikansk klassiker, har litteraturvärlden undrat hur det kom sig att Harper Lee skrev endast en bok. Förklaringar har uteblivit. Lee har inte velat ge intervjuer. I dag är Lee 89 år, nästan blind och döv. Men om man får tro hennes förläggare och jurist så är hon glad att romanen publicerats.
Kontroversiella teman
Harper Lee skrev Go Set a Watchman 1957 som 31-åring och vi kan nu se att hennes tankar var fulla av den amerikanska söderns rasmotsättningar och behandlingen av de svarta. Förlaget i New York refuserade manuset, men tyckte bra om de avsnitt som handlade om den lilla pojkflickan Scout, hennes far Atticus Finch och kamraterna i staden Monroeville, verklighetens Maycomb, på 30-talet. Den nya texten blev To Kill a Mockingbird, publicerad 1960. Den var en omedelbar världssuccé, filmades med Gregory Peck i huvudrollen och gav Lee Pulitzerpriset.
Det ursprungliga namnlösa manuset blev således liggande.
White trash
Man spekulerar nu om varför, och den nypublicerade romanen kan ge oss ett antal förklaringar. Jag tror vi får söka oss till historien och 1950-talets amerikanska sydstater. De som har läst Syndafloden är naturligtvis nyfikna. Den vilda pojkflickan Scout är nu en 26-åring, Jean Louise Finch, som reser till Maycomb i Alabama från New York för att hälsa på sin sjuka reumatiska far Atticus. Vad har hänt sedan barndomen? I familjen? I Alabama?
Pappa Atticus är en amerikansk hjälte i Syndafloden. Scout är moderlös, hon och brodern Jem uppfostras av fadern advokat Atticus, och det svarta hembiträdet Calpurnia. Atticus framstår som en tolerant och klok man, framför allt då han i en rättegång försvarar en ung svart man, Tom Robinson, som anklagas för att ha begått våldtäkt.
Men alltsedan Go Set a Watchman kom ut har besvikna läsare tyckt sig möta en annan Atticus, en rasist som gör sin dotter Scout djupt besviken. Atticus är inte den enda som ter sig annorlunda. Henry ”Hank” Clinton är en barndomsvän som nu arbetar för Atticus på advokatbyrån. Han är kär i Scout men uppfattas som ”white trash”, en man från den fattiga vita underklassen således, som Scouts snobbiga tant inte anser vara passande sällskap.
Pågående revolution
Lees text kastar mellan barndomsminnen och 50-talet. De charmfulla minnesbilderna visar varför förlaget ville ha en omskrivning och ny bok. Men det förklarar inte allt och när Scout hittar en pamflett på faderns bord med titeln The Black Plague börjar vi se vad som kanske hände. Tidsmässigt inträffar handlingen i romanen kort efter att amerikanska Högsta domstolen i rättsprocessen Brown vs Board of Education 1954 lagstiftade att separata skolor för svarta och vita barn var okonstitutionellt. Medborgarrättsrörelsen hade nått ett nytt skede.
Men Maycombs invånare motsätter sig en integrering och Scout får nu höra sin far säga: ”Vill du ha busslaster av negrer i våra skolor och kyrkor (…) vill du ha dem i vår värld?”
En annan Atticus alltså, eller inte?
Harper Lee själv hade tillbringat många år i New York där attityderna var andra. Men också i sydstaterna försökte många på 50-talet leva med nya idéer och samtidigt hålla fast vid en vit överlägsenhetsideologi. Det gällde kanske också Atticus.
Om Harper Lee ville chockera sin sydstatsomgivning med Go Set a Watchman kan vi inte nu veta, men det är fullt tänkbart att förlaget i New York inte på 50-talet då attityderna långsamt började förändras ville ge ut en bok om rasism i Alabama.
Plussidor? Ja, beskrivningarna här och där då Scout minns sina tonårsbekymmer. Graviditet som en följd av en kyss! Menstruation som ingen förklarat för henne! Det känns som ett annat nog trovärdigt 50-tal och är faktiskt underhållande läsning när vi börjar få nog av Scouts och Atticus politiska duster.