Figaros sprittande tidsresa
Gästande Semper Oper bjöd på en rasande finurlig uppsättning av Figaros bröllop i Olofsborg.
I rollerna Zachary Nelson, Emily Dorn, Christoph Pohl, Sarah-Jane Brandon, Christina Bock, Sabine Brohm, Mathias Henneberg, Aaron Pegram och Tuuli Takala.
Semper Opers gästspel på Olofsborg 13.7.2015.
Den pinfärska uppsättningen av Figaros bröllop hade premiär i Dresden för tre veckor sedan. Med några få reservationer fick den sprakande intelligenta regin ett gott mottagande på hemmascenen. På Olofsborg kapitulerade publiken nästan genast inför gästernas otroliga komedifyrverkeri.
Operans handling utspelar sig under en enda ”galen dag” men nu har den regin tänjt på tidsbegreppet. Akterna spelas så att säga med hundra års mellanrum, så att första akten spelar commedia dell’arte, andra akten rokoko och sedan glider det hela så småningom via revolutionär borgerlig komedi över i modern tid.
Det låter som ett självändamål men uppsättningen är så rasande finurligt gjord att man mycket snabbt låter sig övertygas. Ensemblen behärskar alla stilar och har en spirituell spelglädje som smittar av sig. Francis Hüsers dramaturgi och Johannes Eraths regi är fulla av fräscha snillrika idéer som skruvar upp det komiska tempot i skyn. Intressant förresten att det behövdes två personer med en sådan fördelning av uppgifterna för att skapa denna vision av Figaro.
Upptakten till komedin är inte speciellt känsloladdad på grund av den raljerande och formella karaktären i commedia dell’arte men alla sångare gör det virtuost med en humor som ofta är mycket fysisk med stark erotisk betoning. Hela första akten utspelas på en liten estrad i trä.
Andra och tredje aktens rokoko blir mera emotionell och full av situationskomik. Till en början består dekoren bara av ett ”Ikeaskåp” med dörrar både på fram- och baksidan. Det fungerar som dörr till grevinnans budoar och som den garderob där Cherubino gömmer sig. Mot slutet av operan blir klädseln allt mer modern. Slutuppgörelsen, illustrerad med en rad trädgårdssoffor längs hela scenens enorma bredd, är minst lika galen som vilken Midsommarnattsdröm som helst.
Retas lite
Staatskapelle Dresden är en av dessa anrika europeiska orkestrar som fanns redan långt före Mozarts tid och som dirigerats av bland andra von Weber och Wagner. De spelar Mozart med en otroligt lätt elegans och sin helt unika, karakteristiska sammetsklang under den israeliske dirigenten Omer Meir Wellbers inspirerade ledning. Han ackompanjerar själv recitativen först på cembalo och sedan på fortepiano med en del fritt valda musikaliska citat.
Så blev det några överraskningar till. Enligt principen ”alltid retar det någon” kommer ett Pariscitat som dirigenten spelar på dragspel, nämligen La vie en rose samt även några talade avsnitt på italienska som säkerligen är plockade ur Beaumarchais pjäs. Utöver alla dessa extra ingredienser framförde ensemblen alla operans standardörhängen på bästa tänkbara sätt.
Ett kap
Zachary Nelson var en välsjungande mycket fysisk Figaro, Christoph Pohl en kraftfull greve, Emily Dorn en intagande Susanna och Sarah-Jane Brandon en välsjungande grevinna, vars Dove sono hörde till de gripande vokala höjdpunkterna. Christina Bocks Cherubino hade hög erotisk laddning, Sabine Brohm var en lämplig ”madame” som Marcellina, Matthias Henneberg var en mustigt pompös Bartolo och Alexander Hajk gav Antonios lilla roll en stor och rolig framtoning. Förra Mustakalliosegraren Tuuli Takala har nyligen fått fast anställning vid Semper Oper och hon sjöng Barbarinas sång om den försvunna nålen riktigt vackert.
Att få Semper Oper på gästspel till Nyslott tillsammans med det storartade Sachsiska Statskapellet var ett underbart kap. Ensemblen hör utan tvekan till de mest briljanta i Europa. Själva operahuset i Dresden är pietetsfullt restaurerat i mitten av 1970-talet. Det betraktas som det vackraste i världen, men för att njuta av det får man lov att ta sig till ort och ställe.