Musikrecension: Pianoberättelser om kärlek och död
Sonja Fräki är en av våra bästa pianister.
PIANOMUSIK
Aino Acktés kammarfestival. Sonja Fräki, piano, i Agricolaklubben 30.6. Schubert, Schubert-Liszt, Sibelius, Schumann-Liszt, Mendelssohn, Saint-Saëns-Liszt.
Sonja Fräki är även duktig på att vaska fram mindre känd repertoar samt skapa dramaturgiskt och estetiskt fyndiga programhelheter.
Hennes solorecital inom ramen för sommarens Aino Ackté-kammarmusikserie bjöd i och för sig inte på några direkta rariteter, men hon hade ändå sammanställt en på det hela taget njutbar helhet betitlad Berättelser utan ord och med Franz Liszts arrangemang av samtida repertoar som något av en röd tråd.
Temat för konserten var de gamla bekantingarna kärleken och döden och Fräki presenterade på ett sympatiskt sätt programmet och reciterade även smakfullt dikter relaterade till ett par av kvällens stycken.
Schuberts c-mollimpromptu op. 90 nr 1 är i och för sig så kallad absolut musik men var och en kan, om den så önskar, förstås föreställa sig ett lämpligt narrativ. I de tre Schubertliederna Gretchen am Spinnrade, Auf dem Wasser zu singen och Erlkönig är händelseförloppet däremot allom bekant och Liszt har i sina bearbetningar skickligt understrukit de skiftande emotionella stämningarna.
Inlevelse och god smak
Schumanns bröllopsgåva till Clara, sången Widmung – ävenså i Liszts kongeniala arrangemang – utgjorde en skön kontrast till konsertens mer mörkstämda tongångar vilka i och för sig även gick igen i det följande numret, Mendelssohns krävande Variations sérieuses, som effektivt omkullkastar myten att allt underbarnet skrev för pianot skulle ha varit lättare gods.
I Liszts pyrotekniska pianoversion av Camille Saint-Saëns mäkta suggestiva orkesterklassikerDanse macabre fick Fräki ta hela sin tekniska arsenal i bruk och hon gjorde det på ett sätt som satte Agricolaklubbens lilla Yamaha på avsevärda prov.
Det enda verk vi kanske kunde ha levat utan just den här gången var Sibelius eget arrangemang av Valse triste. Stycket passade förstås kvällens tema som hand i handske och Fräki gjorde det med samma sensitivitet, inlevelse och goda smak som präglade musicerandet konserten igenom.