En av Nordens största prosaister
Jon Fosses förtätade, exklusiva prosa förlänade honom Nordiska rådets litteraturpris 2015. Claus Elholm Andersen recenserade boken i somras.
Samlaget 2014
Ett ungt par går desperat från dörr till dörr för att finna husrum över natten. Kvinnan är höggravid och kan nedkomma vilket ögonblick som helt. Men ingen vill hjälpa dem, ingen erbjuder dem ett ställe att sova på.
Så börjar Jon Fosses roman Andvake, med något som omedelbart för tankarna till en omskrivning av historien om Jesu födsel. Men några sidor senare står det klart att något helt annat står på spel hos Fosse. I stället för en nydiktning av Nya testamentet får vi en berättelse om den unga ljusa kärleken överskuggad av själens innersta mörker.
Det unga paret heter Asle och Alida. De kommer från en bygd som heter Dylgja, men har rest till storstaden Bjørgvin, som tydligen är romanens motsvarighet till Bergen, där deras liv ska få en ny start. Snart känner vi emellertid att allt inte är som det borde vara. Det visar sig att den oskuldsrena och fina kärleken mellan Asle och Alida har en skuggsida, som består i att Asle har slagit ihjäl en människa. Det har han gjort för att skydda Alide för allt som kommer utifrån och som han anser kan hota deras kärlek och hennes oskuld.
Så skapas en kontrast mellan å ena sidan den enkla och vackra kärlekshistorien, å andra sidan det avgrundsdjupa mörkret i Asle.
Kontrasten blir en drivande kraft genom berättelsen, en kuslighet som understryker att historien om Asle och Alida handlar om helt allmänna existentiella angelägenheter. Och att den stramt komponerade romanen är berättad på en hypnotisk nynorska med mässande omtagningar i de ofta mycket långa meningarna, betonar att vi här har att göra med de största frågorna på liv och död. Här kommer Jon Fosses skuld till Tarjei Vesaas och Pär Lagerkvist tydligt till uttryck.
Andvaken er den första romanen i den trilogi som talande nog har fått titeln Trilogien. Boken har helt välförtjänt gett Fosse en nominering för Nordiska rådets litteraturpris, för andra gången under hans karriär.
Mästerlig litteratur
Liksom den första romanen är de två senare – Olavs draumar och Kveldsvævd – ganska korta, kring 80 sidor vardera. Också de handlar om Asle och Alida. När deras historia rullas upp tills det på den sista sidan antyds att berättelsen om dessa två älskande faktiskt är hämtad från Fosses egen släkthistoria
I Olavs draumar har Asle og Alida bytt namn:
”Han går inn i svingen, og inn i svingen komen kan han sjå i fjorden, tenker Olav, for no er han Olav, ikkje Asle, og no er Alida ikkje Alida, men Åsta, no er dei Åsta og Olav Vik, tenkjer Olav”.
Här följer vi Olav/Asle till Bjœrvin där han skall köpa ett smycke åt Alida/Åsta, men blir igenkänd som den som dräpt en gammal man, och därför blir hängd utanför staden.
I den tredje romanen, Kveldsvævd, får vi följa Alida. Hon kan inte förstå varför Asle inte kommer hem utan beger sig till staden, där hon möter en man från hembyn som berättar för henne vad som hänt med Asle. Så snart mannen erbjuder sig att ta hand om både Alida och hennes nyfödda son följer hon med honom hem, varefter det står klart att hon bildar familj med honom.
Det är förtjänstfullt av Fosse att genom denna skenbart enkla historia skapa en komplett och fullödig värld, där vi rör oss i nuet, det förflutna och framtiden. Det är mästerlig litteratur, också exklusiv och förtätad, som vittnar om att Fosse är en författare av internationella mått.
Det finns inte heller många litterära pris och utmärkelser som denna norska författare inte redan mottagit. Och varje år blir ryktet om ett kommande Nobelpris allt mera envetet. Men det är som dramatiker, en av de mest flitigt uppförda, som Jon Fosse för det mesta hyllas ute i världen, medan det är i hemlandet Norge han också betraktas som en stor prosaist.
Med de tre romanerna i Trilogien finns det hopp om att resten av världen skall få upp ögonen för det norrmännen vetat redan länge. Trilogien är litteratur av så hög kvalitet att vi i framtiden omöjligen kan förbigå Fosse när vi talar om den nordiska litteraturens främsta prosaister.