Tahvanainen&Lucander: Dröm om drakar
Sanna Tahvanainen och Jenny Lucander skriver och tecknar sig in sig i en tradition av nyligen utkomna bilderböcker som undersöker den nya barndom som uppstått i och med det livstempo arbetslivet numera kräver av oss alla.
BILDERBOK
Sanna Tahvanainen & Jenny Lucander
Dröm om drakar, Schildts & Söderströms, 2015
Med sin mulliga mamma i Marimekko-nattlinne, hon som kan skaka av sig sin stress först då barnet Bella viskar bokens titel, Dröm om drakar, i hennes öra långt efter läggdags skapar de en tankeväckande samtidsskildring.
De här skildringarna frågar sig vilken roll barnet tilldelas i dessa bråttom-bråttom-tider då arbetsuppgifterna tornar upp sig bara ett skärmklick bort. Hos Tahvanainen och Lucander, precis som i Pija Lindenbaums omdebatterade När Åkes mamma glömde bort (2007) där mamma förvandlas till en drake eller i Sara Stridsbergs och Anna-Clara Tidholms Mamman och havet (2012) där en av två mammor flyr till en öde ö då hon drabbas av depression och barnet får rollen som tröstare. Gång på gång sätter vuxenvärlden så sin tilltro till barnet. Och barnet svarar förstås med fantasi.
Illustratören Jenny Lucander har tidigare gett ut bilderboken Flickan som blev varg (2014) tillsammans med Sofia Hedman. I Dröm om drakar följer hon upp med samma suggestiva och samtidspräglade bildberättande. Bokens liggande format utnyttjas till fullo. Bakom bostadshusen bidar en urtida drake sin tid och i husets interiörer kan läsaren identifiera Ikea-möbler och andra prylar. Lucanders stil är collageartad och samtidigt mättad och skir, lager på lager av färgsjok kombineras till fylliga bildlandskap som också innehåller bildavlagringar. De omsorgsfullt komponerade och konstnärligt tilltalande helheterna är både suggestiva och berättande.
Tahvanainens text balanserar mellan att roa och oroa och är ypperlig för högläsning. Hon lämnar rikligt med utrymme för bildberättandet och mycket av personkarakteristiken återfinns i bilderna. Det drömmens landskap som mamman strövar kring i är vackert, här tränger sig växt- och djurriket fram som en påminnelse om vad som är viktigt att värna om. I en symbolmättad drömvärld lär sig mamman att på nytt vara omhändertagande och närvarande då hon vårdar en nykläckt drakunge, ett ställföreträdande barn, som är nerkletad av snor. Precis som i många andra bilderböcker handlar det om att den vuxna får vägledning i att hitta tillbaka till leken.
Tahvanainens tidigare bilderbok Silva och teservisen som fick fötter (2011) handlar också om en mor-dotter-relation och en mamma som inte vill orka, men bildberättandet där är onödigt kyligt och distansskapande. I Lucanders sällskap kommer Tahvanainens text till sin rätt på ett helt annat sätt. De varma tonerna, de suggestiva greppen, lekfullheten och fylligheten blomstrar. Det är bara att hoppas på fler bilderböcker av dessa var för sig så skickliga berättare.
Dröm om drakar är en estetiskt eggande bilderbok. Med sin angelägna tematik, som behandlas på ett djupsinnigt och vackert sätt, riktar den sig till den breda krets av läsare som oberoende av vilken ålder de befinner sig i uppskattar en finstämd fläta av ord och bild.