Hellre medelålders än evigt ung
Ben Stiller och Naomi Watts i all ära men när det gäller While We’re Young, en dramakomedi om medelålderskriser och ungdomens till synes outsinliga källa, lyfter man gärna fram regissören och manusförfattaren Noah Baumbach.
DRAMAKOMEDI
****
Med filmer som The Squid and the Whale och Frances Ha har Noah Baumbach återigen satt den amerikanska östkusten på filmkartan. Här kunde man kanske dra en parallell till självaste Woody Allen. Eller varför inte till Girls-skaparen Lena Dunham som på många punkter framstår som en själsfrände.
Ben Stiller och Naomi Watts är det i New York bosatta äkta paret som aldrig kom sig för att skaffa ett barn. Ett par missfall kom emellan och nu har tåget gått. Till saken hör att Joshs och Cornelias bästa vänner, småbarnsföräldrarna Marina (Maria Dizzzia) och Fletcher (Beastie Boy Adam Horovitz), får föräldraskapet att framstå som ett föga avundsvärt projekt.
Alltså koncentrerar man sig på jobbet som dokumentärfilmare. Poängen är att där Josh (Stiller) visade tidig talang har det på sistone varit bra mycket motigare. De senaste åtta åren har han jobbat på en dokumentär om makten i Amerika som vid det här laget är över sex timmar lång (”sju timmar för mycket” anser svärfar Charles Grodin, en kollega).
Allting förändras när Josh kolliderar med Jamie (Adam Driver, bekant från såväl Frances Ha som Girls-lägret), en ung, aspirerande filmmakare som visar vara en beundrare av Joshs arbete.
Det ena ger det andra och med risk för att stöta bort sina gamla vänner börjar Josh och Cornelia hänga på Jamie och hans flickvän (Amanda Seyfried), ett hipstervänligt radarpar som med sin energi och sin entusiasm sätter agendan på snart alla områden, inklusive de professionella.
Filmen börjar med ett citat från Henrik Ibsens Byggmästare Solness - precis som sig bör när det är fråga om en östkustauteur som läst en bok eller två.
Men med det inte sagt att Noah Baumbach skulle ta i så byxorna spricker. Med utgångspunkt i Ibsens varningsord om ungdomens faror bullar regissören upp med en kvick och fyndig meditation över ung, gammal och låtsasung.
Inledningsvis slänger sig Stiller och Watts över det 25-åriga parets livsstil med allt vad det innebär av vinylplattor, loppiskläder och hiphopdans, allt sånt som får det här med Facebook och MacBook att framstå som så i går.
Men som bekant är gräset inte alltid grönare på andra sidan av staketet. Och med hjälp av skickligt inspränga och dramatiskt överraskande glidtacklingar lyckas Baumbach vända på steken, detta med ”professionellt” flankstöd.
Där Josh Srebnick är en dokumentärfilmare av den gamla skolan – Wiseman, Meynes, Pennebaker – är hans unga skyddsling något mindre nogräknad (utan gå in på detaljer). Men även när Baumbach säger ifrån och drar mattan undan hipstergenerationen gör han det med stil och humor. Samt ett hjärta som saknades ur exempelvis Greenberg och Margot at the Wedding.
Som helhet är väl filmen inte fullt lika vass som en Frances Ha, men det snuddar. Eller som den brittiska filmtidstriften Empire skrev: While We’re Young är nog årets bästa Woody Allen-rulle.