Unik kontrapunkt mellan glas och musik
Konstnärlige ledaren för Riihimäki sommarkonserter, Joel Laakso, har i sitt program hittat en bra balans mellan stilar, uttryck och genrer.
Öppningskonsert på Finlands glasmuseum 2.6. En ensemble från Det Kongelige Kapel. Nielsen, Svendsen, Beethoven.
Nytillträdde konstnärlige ledaren för Riihimäki sommarkonserter, Joel Laakso, har designat ett program med en stark nordisk prägel, och självfallet Nielsen och Sibelius på hedersplatsen, och vad var väl lämpligare än att han i egenskap av nytillträdd solocellist i världens äldsta orkester, Det Kongelige Kapel, lockade ett gäng Köpenhamnskolleger till öppningskonserten.
Det Kongelige Kapel satte sin prägel på programmet även såtillvida att både norrmannen Johan Svendsen (1840-1911) och Nielsen var mångåriga arbetstagare i firman; den förstnämnde som överkapellmästare, den senare som violinist och dirigent. Svendsens schvungfulla stråkoktett är dock skriven under studietiden i Leipzig, innan han gjorde karriär som internationell stjärndirigent, och är med sin oemotståndliga fräschör ett fullgott alternativ till Mendelssohnoktetten.
Beethovens oförskämt underhållande Ess-durseptett blev, till hans egen stora förtrytelse, ett av hans populäraste verk och visst var det påpassligt att inleda med Nielsens Serenata in vano för klarinett, fagott, valthorn, cello och kontrabas. Stycket är skrivet som kompanjon till just Beethovenseptetten och demonstrerar en kvalitet man får söka efter med ljus och lykta i Sibelius produktion: humor!
Spirituellt septettmusicerande
Svendsenframförandet var kanske inte mitt i prick. Finslipningen och samspelet lämnade till en början ett och annat att önska, men man spelade upp sig med besked och finalen klingade på det hela taget flott. När blåsarna kom med fungerade det ännu bättre och Beethovenseptetten bjöd på spirituellt kammarmusicerande av bästa märke.
Riihimäkifestivalen har ett verkligt trumfkort i den unika konsertmiljö som Finlands glasmuseum erbjuder och den spontana kontrapunkten kollektionerna och musiken emellan är en naturaförmån som sätter sin speciella prägel på konserterna. Från de bakre raderna är det i och för sig omöjligt att se musikerna, men akustiken är förbluffande bra och den visuella inramningen, som i år bestod av Timo Sarpanevas klassiska verk, är fascinerande.
Laakso har i sitt program hittat en bra balans mellan stilar, uttryck och genrer. I dag ger Kreeta-Julia Heikkilä och Roope Gröndahl en franskfärgad duokonsert i Konstmuseet och i morgon spelar Emil Holmström, Christoffer Sundqvist och Laakso bland annat Sebastian Fagerlunds klarinettsonat och Daniel Bjarnasons 5 possibilities. Om söndag avslutas festivalen med kammarorkestern Virtuosi di Kuhmo, som gör Sibelius, Grieg, Mustonen samt den sällan framförda särlingen och ”nordisten” Percy Grainger.