Finlandssvenskt för barn
Trevligt att det just nu görs en hel del ny barnmusik i Svenskfinland. Robin Hund och hans glada orkester har redan hunnit till skiva nummer fem!
Det allmänna uttrycket är sympatiskt, trubadurstil men med välgjorda bandarrangemang. Genrepaletten varierar från reggae till skärgårdsvals. Tomas Järvinen som skriver låtarna har ett bra melodiöra – inget är överraskande men melodierna fastnar. Texterna varierar från direkt föreläsande (Veckodagar) till vardagliga bekymmer som flunsa (Prosit, sa musen). Själv tycker jag bäst om lyrikstilen i Långt, långt borta, där man närmar sig ett vardagligt ämne (lillasysters ankomst) med fler färger än de vardagsgrå – refrängen är skivans mest fantasifulla.
Vad gäller utförandet är det mesta tryggt på sin plats. Det som definitivt irriterar mig mest är uttalet. På skiva skulle jag gärna höra finlandssvenska med klara och tydliga vokaler, var och en med sin egen färg. Tänk på hur vackra radioröster kan låta och jobba på uttalet åt det hållet!