Musikrecension: Schütz i ny tappning
Hur ofta hör man fem uruppföranden vid en körkonsert? Och därtill sjungna på åtta språk?
Dirigent: Dani Juris. Schütz, Katada, Komulainen, Livorsi, Mäntysaari, Tuomela. Berghälls kyrka 23.5.
Vilken snilleblixt var det väl inte av kammarkören Kaamos konstnärliga ledning att välja fem motetter ur den store Heinrich Schütz i Dresden 1648 publicerade samling Geistliche Chormusik och para ihop dem med fem beställningar med samma textmässiga utgångspunkt.
Schütz krävande, stundtals hårresande ”modernt” klingande polyfoni ställer i sig vilken kör som helst inför en avsevärd utmaning, men det var ändå småpotatis jämfört med de krav vissa av de nu levande tonsättarna ställde.
Paola Livorsis (f. 1967) In via var med sin tätt liggande stämföring det mest avancerade av de nyskrivna verken, men hur väl hade man inte bemödat sig om att bena ut texturen och hur skönt ljöd därför inte de subtilt tecknade klangsjoken till ett par verser ur psalm 126 på latin, grekiska och hebreiska.
Japanska Matti Hyökki-eleven Yui Katadas (f. 1985) på sitt eget språk avfattade version av Jesu liknelse om Fadern som vinodlaren och Sonen som vinstocken representerade en klangfager, i ordets bästa bemärkelse lättillgänglig modern körlyrik, medan erfarne körmaestron Juhani Komulainens (f. 1953) tolkning av två verser ur Jobs bok, My Redeemer Lives, bjöd på en för sin upphovsman karakteristisk, harmoniskt välklingande körsats.
Intressant körröst
Aboensiske körsångaren och -tonsättaren Lauri Mäntysaari (f. 1982) har stigit fram som en våra intressantaste röster i genren. I verket Titusbrevet ställs Paulus mest intoleranta sida mot några mer försonliga rader ur Galaterbrevet och musiken genomgick en motsvarande tonal, stundtals nog så spännande, transformation med Sampo Haapaniemi som pålitlig solistisk guide.
Tapio Tuomela hade valt att låta den finska och tyska versionen av Filipperbrevet 3:20-21 först ställas mot varandra för att sedan integreras. Allt inom ramen för en intrikat utmejslad, och säkerligen inte helt lätt förverkligad körtextur, som utmynnade i en nog så präktigt klingande slutstegring.
Dani Juris har sedan starten 2007 uträttat smärre underverk med sin ambitiösa kör och kanske ligger hemligheten framförallt i den ungdomligt fräscha helhetsklangen – givetvis i kombination med en föredömlig rytmisk och tonal precision samt ett genomgående kreativt tolkningsmässigt grepp.
Publicerad i HBL 25.5.