Dansglädjen spred sig i ishallen
Nationalbaletten firade vårsäsongens avslutning med ett potpurri av balettens greatest hits på Helsingfors ishall. Lördagens show var ett dansens fyrverkeri med syfte att frälsa också den stora massan.
Avsnitt ur Nationalbalettens repertoar: Mumintrollet på Kometjakt, Spazio-Tempo, Nötknäpparen och Råttkungen, Don Quijote, En midsommarnattsdröm, The Sofa, So you think you can move?, Snödrottningen, Hälsning från operan, Minus 7.
Helsingfors Ishall 23.5
Korv, öl och balett är kanske inte den mest klockrena kombinationen. Men vill man föra ut kultur åt folket så är nationalsporten ishockey en bra väg att gå. Det vet balettchefen Kenneth Greve som senast för två år sedan ordnade en gratis föreställning på Hartwallarenan som besöktes av 9 000 åskådare.
Lördagens föreställning på Helsingfors ishall drog kanske hälften färre publik, men så kostade också biljetterna denna gång hela tio euro. Visst finns det en viktig poäng med att föra ut baletten bland folket, som ju via skattemedel finansierar Operan. Tanken är att ett kollage av balettens "greatest hits" ska fungera som aptitretare och locka ofrälsta till operahuset.
Konferenciern och showdansmästaren Marko Keränen gjorde sitt bästa för att värma upp den i synnerhet under första halvan av föreställningen, svårflörtade publiken. Kanhända berodde det delvis på dramaturgin – det blev lite väl många karaktärsdanser efter varandra. En annan orsak kan ha varit en begynnande nackspärr som bänkplatserna nere på isplanen orsakade. Därifrån såg man stundvis nätt och jämnt dansarnas övre kropp på scenen och fick ofta förlita sig på de två skärmarna – inte riktigt samma sak som att njuta av en scenföreställning. En tillfällig ramp kunde kanske vara värt att satsa på nästa gång. Men själva dansen gav en riktig gjädjeinjektion.
Först ut var en scen ur Anandah Kononens ljuvliga Mumintrollet på Kometjakt som hann bli en publikfavorit denna vår.
Jacopo Godanis explosiva och intensiva Spazio-Tempo som går i kölvattnet av neoklassisismens mästare William Forsythe är en av mina egna favoriter. Det var i synnerhet glädjande att se Sari Ikonen i en soloroll som hon behärskar så säkert och stiligt. Också Samuel Stevik var underbar med sin elasticitet, styrka och intensiva scennärvaro.
Petia Ilieva och Sergei Popov bjöd på ett vackert och stiligt grand pas de deux ur Nötknäpparen och Råttkungen medan Eun-Ji Ha och Michal Krčmářs pardans ur Don Quijote äntligen fick igång publiken med sin otroliga charm och förträffliga teknik.
Efter pausen när publiken fått trängas efter sin korv och förfriskning blev det lättare att komma igång. Först till de kända takterna av Mendelssohns bröllopsvals i Jorma Elos magnifika version av En midsommarnattsdröm. Från antikens Grekland fördes vi vidare till den legendariske israelen Izik Galilis urroliga The Sofa, en klockren publikfriare, lysande tolkad av Samuli Poutanen, Frans Valkama och Linda Haakana.
Kenneth Greve har som mission att få hela folket att lyfta baken ur soffan. Ett led i detta är projektet Muuv där dansarna under ledning av Ville Valkonen åker runt till skolor för att få unga att inspireras och röra på sig. I ishallen lyckades Valkonen få hela hopen upp och dansa unisont efter sina instruktioner.
Scenen ur Snödrottningen kändes lite tagen ur sitt sammanhang, även om vättarna och istapparna under ledning av ståtliga Tiina Myllymäki dansade stiligt och effektfullt.
Med i showen rymdes också sopranen Helena Juntunens divanummer What Ever happened to my part. Liksom under senaste arenashow blev det en träffsäker avslutning med Ohad Naharins Minus 7 som alltid mynnar ut i en euforisk publikfest.
Nästa vecka åker Nationalbaletten vidare med ett eget VR-tåg till Uleåborg där en likadan föreställning ges. Sommarturnén fortsätter i mindre uppsättning till Vasa, Åbo, Tammerfors, Lahtis, Jyväskylä och Kuopio. Må dansglädjen sprida sig och finländarna lyfta baken ur soffan!