Musikrecension: Jämngoda vinnare i Sibeliustävlingen
Tre av sångarna var mer eller mindre självskrivna pristagare. Mindre självklart var i vilken ordning de skulle äntra prispallen, skriver Jan Granberg.
Järvenpäähuset i Träskända 25.4.
Då de sex finalisterna sjungit färdigt i Sibeliustävlingen i lördags följde en olidlig dryg timmes väntan på juryns beslut. Ändå kändes hälften av resultatet klart. Tre av sångarna var mer eller mindre självskrivna pristagare, men inbördes ordningen dem emellan kunde utan större protester har fördelats annorlunda.
Aarne Pelkonen tog hem första priset och ingen kan förneka hans väldokumenterade meriter som romanssångare. Här fanns väntan, spänning, dynamiskt utspel och ett utsökt pianissimo. Han textar hyfsat också på svenska fastän orden kunde komma mera inifrån. Väl värd sitt pris är han och hans kommande operakarriär kommer förmodligen att ytterligare utveckla hans mycket attraktiva barytonstämma.
Efter andra omgången var jag färdig att ge första priset åt Erica Back men nu fick hon nöja sig med andra priset. Det fanns en charm och en naturlighet i hennes Sibelius som berörde, men icke desto mindre fick jag känslan av att hon inte presterade sitt yttersta bästa i Var det en dröm som avslutade hennes program. Men sin röstfärg och omedelbarhet var hon kanske den mest personliga av de tre vinnarna. Så fick hon också publikens varmaste applåder.
Hanna Rantala, tredje pris, var givetvis också en segerkandidat men med en repertoar bestående av enbart Sibelius kom hon kanske inte åt att visa upp all sin briljans. I finalen hade hon visserligen mera innerlighet än i semifinalen och god svenska men å andra sidan mindre bravur än i ståtliga Höstkväll. Hennes Jubal och Norden var fina tolkningar av musikaliskt avancerade sånger.
De tre finalisterna var synnerligen olika konstnärstyper men ändå förbluffande jämngoda. Ett problem som de alla hade är inbyggt i tävlingsstrategin. Skall man välja sina allra bästa sånger i semifinalen för att försäkra sig om en finalplats eller skall man spara på krutet för att säkerställa första priset. Hade Rantala vunnit, om hon sjungit Höstkväll i finalen?
Utöver huvudprisen fick estniskan Tuuri Dede släkten Sibelius pris för bästa utländsk tolkning av Sibelius sånger. Hennes klang och varmt nyanserade tolkningar var mycket tilltalande. Aarne Pelkonen erbjöds också tillfälle att banda för Rundradion och att sjunga vid Åbo filharmoniska orkesters självständighetskonsert. Och Erica Back får sjunga en liedkonsert i Lahtis den 6 september.
Sanna Matinniemi som studerar i Wien hör till de yngsta deltagarna. Hon har inte så stor erfarenhet av Sibelius men den vackra rösten lovar gott för framtiden kanske mera på operans område. Det fanns någonting mycket gripande i polacken Artur Rozeks Sibeliustolkningar som han givetvis fått jobba hårt på. Några av hans nummer i de tidigare omgångarna var också ganska övertygande.
En väl organiserad tävling är till ända och bidrar för sin del till att göra några av Sibelius mindre kända sånger mera kända. Här hjälper kanske också internet där tävlingsbidragen är tillgängliga internationellt. Nu då orkestern lämnats bort ur finalen kunde tävlingen möjligen tänkas profilera sig i riktning mot en liedtävling som också betonar samarbetet med pianisten.