Musikrecension: Bach med dödsförakt och gott humör
Lyran och Akademen tillsammans med Helsingfors barockorkester sjöng h-mollmässan med ett uppfriskande mått dödsförakt, enligt Mats Liljeroos.
Akademiska Damkören Lyran, Akademiska Sångföreningen & Helsingfors Barockorkester i Johanneskyrkan 19.4. Dirigent: Jutta Seppinen. Solister: Tuuli Lindeberg, sopran, Essi Luttinen, mezzosopran, Niall Chorell, tenor, Jussi Lehtipuu, baryton.
Vissa påstår att Bachs h-mollmässa är hans vokala mästerverk och det är onekligen lockande att hålla med. Även om den är ihoppusslad av bitar tillkomna under loppet av ett kvartssekel och kanske inte ens avsedd att framföras i ett svep känns den som en extremt helgjuten helhet och den emotionella och uttrycksmässiga skalan är hisnande även med bachska mått mätt.
Akademen och Lyran framförde 2007 och 2012 Matteuspassionen med avsevärd framgång och fortsätter med h-mollmässan det gemensamma Bachprojektet med ett uppfriskande mått dödsförakt i blicken. Och, självfallet, en rejäl portion gott humör. Annars går det inte att göra Bach – och allra minst det här sällsynt livsbejakande katolska stycket signerat världens mest berömda protestantiska tonsättare – trovärdigt.
Det finns, som bekant, mångahanda sätt att rent praktiskt förverkliga Bachs stora vokalverk och det ena är nödvändigtvis inte bättre än det andra. En studentkör är med sin vibratofria och öppna klang dock sällan fel och det enda man kan invända mot den nu aktuella lösningen är att numerären om 106 sångare var alltför stor och resulterade i ett stundtals onödigt grötigt och diffust helhetssound.
Frimodigt och fröjdefullt
I övrigt kunde man bara beundra det vokalt välförberedda och överlag gedigna förverkligandet samt den koncentration och disciplin de unga och entusiastiska amatörerna gav prov på. Drillade därtill av genommusikaliska Lyrandirigenten Jutta Seppinen, som inspirerade sina skaror till ett berömvärt frimodigt och fröjdefullt musicerande.
Och visst spelade även ypperliga Helsingfors Barockorkester en helt avgörande roll i helheten. En driven proffsensemble utgör ett enormt stöd i sammanhang som detta och det var en ren och skär njutning att lyssna till, exempelvis, trumpettrions superba tonträffning.
Solistkvartetten föreföll någorlunda väl sammansatt för ändamålet. Tuuli Lindeberg gjorde det mesta möjliga av sitt rätt begränsade sopranparti, Essi Luttinen och Niall Chorell var mer än tillfredsställande i sina mezzo- respektive tenorroller, medan en rätt volymsvag insats av Jussi Lehtipuu eventuellt tydde på att stämman var för låg för hans ljusa baryton.
Konserten sänds i Yle Radio Vega och på Yle-arenan den 23 april kl. 22.15.