Helle Helle: Vilse i sina liv och en dansk skog
Helle Helles minimalistiska roman är den ena danska kandidaten för Nordiska rådets litteraturpris. Claus Elholm Andersen imponeras av hur mycket som ryms i nästan ingenting.
ROMAN
Gyldendal, Danmark, 2014
Danmark är ett litet land där det inte finns sådana jättestora skogar som här i Finland. Därför borde det vara nästan omöjligt att gå vilse i en dansk skog. Ändå är det detta som är ramen för Helle Helles roman Hvis det er, där vi möter två personer som faktiskt gör det, när de förirrat sig in i en jylländsk skog på en löptur.
Att romanens två huvudpersoner går vilse i skogen kan lätt tolkas som en symbol för att de är vilse i sina egna liv. För precis som de saknar handlingskraft att göra något år sin situation där i skogen, och därför får tillbringa ett par dygn utan vatten att dricka, så blir det snart uppenbart att bådas liv också karakteriseras av bristande handlingskraft och att de så at säga bara flutit med strömmen i hela sitt liv.
Därmed närmar vi oss det existentiella dödläge som vi känner från Helle Helles tidigare romaner. Men detta dödläge betyder inte romanen som sådan skulle sakna liv. Tvärtom skapar Helle Helle också den här gången ett drama i de små detaljerna och i allt det som inte blir sagt men som är både djupt och närvarande från första sidan.
I Hvis det er, som fullt ut förtjänar nomineringen för Nordiska rådets pris, tar sig det här särskilt till uttryck i en inskjuten historia om den kvinnliga huvudpersonen som inte har något namn men vid ett tillfälle insisterar på att bli kallad Vejmand, och som en gång bott ensam i en lägenhet i en småstad. Här beskriver Helle Helle hennes ensamhet och isolation enbart genom att beskriva ljudet av en gammal VHS-apparat som spolar tillbaka:
”Hun blev ved med at fryde sig over skoskabet og den måde, lænestolen stod på med sit lammeskind ved fjernsynet. Det svære kom, når filmen var færdig, og videoen satte i gang med den automatiske tilbagespoling. Den lyd, og så ingenting.”
Ser så lätt ut
Vid första påseende verkar det som om den kvinnliga huvudpersonen var lycklig. Hon är glad över sin lägenhet, glad över sitt skoskåp och inredningen i rummet. Men det hon gläds över är bara yta och handlar om inredning och materiella ting. De enda indikationen på att hon är olycklig i sin ensamhet är tomrummet som uppstår när videon spolats tillbaka. Och just genom att beskriva ensamheten på det här sättet, lyckas Helle Helle understryka att den kvinnliga huvudpersonen inte själv vill vidgå sin ensamhet. Därmed har hon gjort ensamheten både djupare och mera autentisk.
Det finns knappast någon annan nordisk författare som bemästrar det här greppet bättre än Helle Helle, Det ser så lätt ut, och det ger hennes böcker en enkelhet och skapar illusionen av att det hela är enkelt gjort. Men man ska inte låta lura sig. För bakom det enkla och lätta finns den existentiella krisen, och det är där den verkliga historien utspelar sig. Det är det här som gör att Helle Helle ofta karakteriserats som minimalist, emedan hon inte berättar allt direkt, utan med enkla språkliga grepp visar på ett makalös mänskligt djup.
Med Hvis det er visar Helle Helle upp ännu en facett av sitt redan imponerande författarskap. Handlingen är inte det väsentliga, det är den aldrig i hennes romaner, utan allt det osagda som enbart antyds. För Helle Helles böcker handlar faktiskt om ingenting. Men hennes sätt att skriva om ingenting på har gjort henne till Danmarks kanske bästa nu levande författare.