Musikrecension: Tiotals lyckade premiärer
"Estland visar sin bästa sida" löd rubriken på Estniska musikdagarnas öppningskonsert förra helgen.
Tallinn 10-12.4.
Och visst låg en viss eufori i luften. Estniska statens symfoniorkester ERSO spelade exemplariskt under ledning av unge Taavi Kull. Själv hade jag en ovanlig känsla av att jag hade hört sex uruppföranden som alla var bra!
Jakob Juhkams Collage för ljudband med orkesterljud hördes på en konsert som i övrigt fylldes av orkestermusik live – med välgörande inverkan! Tatjana Kozlova-Johannes Lightning the Fire bjöd på maximal volym med maximalt skrammel i den rätt kraftigt ekande Estoniasalen, men hade en fascinerande textur. Meelis Vinds Phrygian Landscapes var som underhållningsmusik för symfoniskt storband, med influenser av Tüür och jazz. I Tõnu Kõrvits silent songs spelade samme Meelis Vind själv som solist; här fanns inga billiga knep men inte heller överdriven komplexitet.
I Kristo Matsons Lost Space för orgel och symfoniorkester fungerade orgeln (Aare-Paul Lattik) mest som ett färgtillförande instrument bland andra. Riho Esko Maimets dragspelskonsert, med skicklige Henri Zibo som solist, var kanske det enklaste stycket med simplistiska skalor som löpte upp och ner och rentav naivistiska pastischer av Wagner och Debussy.
Snömos och dagdrömmar
Under polska Sepiaensemblens Zooming: Estonia-konsert hördes däremot en hel del snömos med långsamt dagdrömmande och trevande musik, ofta med helt fina klangfärger men inte alltid så utpräglad dramaturgi. Av de estniska tonsättarna tilltalades jag mest av Mari Vihmand, medan polackerna Ewa Fabianska-Jelinska och Artur Korschel föreföll innovativa med häftiga ambitioner.
Tallinns kammarorkester spelade utmärkt i en två timmar lång direktsändning med sju uruppföranden och två violinsolister (Triin Ruubel, Juta Õunapuu-Mocanita). Kristjan Randalus Emigrande kombinerade Sjostakovitj med estnisk neominimalism. Liisa Hirschs Ascending... Descending starkaste sida var klangen och färgerna. Elis Vesiks Force of Nature tillhörde de mest expressiva styckena. Sander Pehks Eduard by the Brook tolkades av två unga violinister (Triin Piirsalu, Triinu Veissmann). Mariliis Valkonens och Kristaps Petersons stycken gick absolut an, medan Helena Tulves stycke för två soloviolinier var i en klass för sig.
Den estniska samtidsmusiken känns tveklöst mera publiktillvänd än den inhemska dito, men publiken tycktes gilla det mesta och till och med jubla.
Läs mera om Estniska musikdagarna här.