Film: En kastboll i kulturen
Den hjärtskärande berättelsen om indianflickan Tsamo som slits upp från sina rötter i Alaska och dör i Kyrkslätt är en film så stillsam att den får recensenten att tänka på den holländska guldålderns interiörmåleri.
DRAMA
Regi: Markku Lehmuskallio, Anastasia Lapsui. Foto: Johannes Lehmuskallio. I rollerna: Albina Tologonova, Wilhelm Grotenfelt, Niklas Groundstroem, Alma Pöysti, Ylva Ekblad, Anni-Kristiina Juuso, Marika Parkkomäki. Anders La
I ett antal filmer har Markku Lehmuskallio och hans kompanjon och medregissör Anastasia Lapsui behandlat nentserna, det renskötande samojedfoket på Jamalhalvön där tundran dominerar. Filmer som både dokumenterade och dramatiserade nentsernas vardag och historia. Nu har duon eventuellt kompletterat denna kartläggning och sökt sig till andra områden även om temat fortfarande tangerar samma saker. Naturfolk vars identitet törnar mot den kulturella anpassningens och socialisationens krav.
Tsamo är inspirerad av ett verkligt fall i storfurstendömets Finland på 1860-talet. I det ryska Alaska arbetar finlandssvenska Simon (Wilhelm Grotenfelt) som bergsingenjör och brodern (Niklas Groundstroem) verkar som guvernör. När Simon återvänder till Finland har han med sig den lilla indianflickan Tsamo (Albina Tologonova) som han köpt fri från det slaveri som var moderns status. Innan resan hem genomgår Tsamo ett kristet dop och förvandlas till Aina.
I sitt civilisationsnit tänker samtliga på flickans bästa men för Tsamo blir det en förvirrande långdans med identitetskriser och ständiga uppbrott. Då Simon slutligen gifter sig kommer hans unga brud inte överens med indianflickan som flyttas till en finsk prästgård med ett nytt språkbyte som följd. Tsamo, som rentav trodde att hon var tänkt som Simons brud, söker sig med jämna mellanrum till sin ursprungliga magiska värld med korpen som totemdjur.
I Den sista av sin ätt (2010) dramatiserade Lehmuskallio och Lapsui berättelsen om nenetsflickan Neko som i sovjetsamhällets nya vindar på 1920-talet får kapsla in schamantrumman och sätta sig på skolbänken. Samma tongångar kan skönjas i Tsamo, inspelad för övrigt på Segersby gård i Pernå.
Den dialogknappa berättelsen är inte den mest dynamiska av filmer men i interiörerna lyckas filmmakarna stundom göra en dygd av detta och rentav frammana lugnet och stillheten i den holländska guldålderns 1600-talskonst. Vilket inte gör Tsamos historia mindre hjärtskärande. Verklighetens Tsamo bodde i Nurmijärvi och Mäntsälä och dog i tyfus 13 år gammal.