Skivrecension: Krutfylld bluesrock
Micke Björklöf & Blue Strips skiva bjuder på solistisk briljans och tajt ensemblespel.
(Hokahey)
Grattis till Micke Björklöf & Blue Strip som nyligen nominerades vid Finnish Blues Awards-galan till årets band. För ett tag sedan placerade sig gruppen också rätt hyggligt i European Blues Contest i Belgien. Micke Björklöf & Blue Strip startade redan 1991 och har spelat in sina flesta skivor utomlands där de också har turnerat.
Den här gången bar det av till Wales med den kända producenten John Porter (Santana, B.B. King, Buddy Guy, Ozzy Osbourne) vid spakarna. Det fräscha svänget på Ain’t Bad Yet tyder på ett flytande samarbete. Skivan bjuder på medryckande låtar med smittande refränger och repertoaren gör sig därför säkert också på klubbar och festivaler.
Utöver rejäl bluesrock förekommer också rockabilly, americana och funk-influenser som tillsammans bidrar till det personliga soundet. Här får man verkligen njuta av solistisk briljans och ett tajt ensemblespel. Troublemaker, Rain In Jerusalem och Blame It On The Bright Lights är rätt och slätt tidlösa godingar. Några låtar dekoreras ytterligare med stilig kvinnlig bakgrundssång.
Soundet är bastant och förgrundsfiguren, sångaren Micke Björklöf, går på i äkta rootsjargong och kryddar låtarna med fräna munspelssolon. Lefty Leppänens gitarrspel glöder av äkta bluesanda och bandets fasta grepp om låtarna är allt igenom suveränt.
Ain’t Bad Yet sviker garanterat inte gamla fans. Dessutom finns det alltid beställning på tidlös bluesrock.