Musikrecension: Säg det på 40 sekunder
Musiken är inte alls så flummig eller abstrakt som man kunde tro, snarare enkel och konkret, skriver Wilhelm Kvist om Peter Ablingers verk.
Peter Ablinger: Book of Returns (utdrag). Klang-konsertserien, Musikhuset, Camerata 30.3.
När Peter Ablingers verk Book of Returns presenteras för publiken i Musikhusets Cameratasal omtalas musiken i rätt konstiga termer. Tonhöjder, rytm och klang lär saknas och i stället kommer publiken att tvingas koncentrera sig på ljudet som fenomen, ljud som ljud, ljud som råvara. Paralleller dras till Marcel Duchamp, som ägnade sig åt att både designa pissoarer och kläcka musikaliska idéer i början av 1900-talet. I programbladstexten återges också ett citat av kvällens tonsättare: ”Mitt material är inte ljud. Mitt material är hörbarhet.” Låter det bekant? Kan det bli flummigare?
Musiken är inte alls så flummig eller abstrakt som man kunde tro, snarare enkel och konkret. Österrikaren Ablinger (f. 1959) har en bakgrund inom freejazzen och har ända sedan 1985 arbetat med Book of Returns, som bygger på en (oändlig) serie fyrtio sekunder långa stycken, ofta med en enkel och konkret idé. För måndagens halvtimmeskonsert hade Ablinger skrivit några nya stycken och för urvalet svarade Defunensembles konstnärliga ledare Sami Klemola.
Musiken (performansen?) består av fenomen som liveuppläsning av stora tal på polska, till exempel 5 972 374. I ett annat stycke spelas en enskild ton på klarinetten. I ett tredje återges samma ton så att tempot successivt stiger medan tonhöjden i samma takt sjunker. I ett fjärde stycke hörs en perkussiv pianosats som synkroniserats med metronomslag i makligt tempo (cirka 60) och i ett femte endast glissandotoner över cellosträngarna. Till och med bruset från Mannerheimvägen finns med – med bekanta bilar, bussar och långtradare – liksom diskodunk, dekadenta wienervalspastischer på harpa och skavande mikrofonsladdar och lösa uttag. Listan kunde göras lång.
Visst finns här något postmodernistiskt Duchampaktigt, precis som pianisten Emil Holmström antyder.
De övriga uppträdande i ensemblen specialiserad på elektroakustisk musik är Hanna Kinnunen, flöjt, Mikko Raasakka, klarinett, Lily-Marlene Puusepp, harpa, Markus Hohti, cello och Anders Pohjola, elektronik.
Bitarna i mosaiken är egentligen ganska vackra och rofyllda. Därför är helheten det också.
Konserten sänds i Yle Radio 1 den 1 april kl. 22.05.