Konstrecension: På jakt efter vårt ursprung
På utställningen Konstens pilgrimer ställs verk av den ryska konstnären Nikolaj Roerich jämsides med ett fåtal av virtuosen Akseli Gallen-Kallela. Hur kommer det sig att museet i Tarvaspää firar Gallen-Kallelas 150-årsjubileum med Roerich i huvudrollen?
Gallen-Kallela Museet, Esbo. Till 19.4.
– Vi hade länge planerat en utställning med verk av både Nikolaj Roerich och Akseli Gallen-Kallela och kom snart fram till att det skulle vara fint just under jubileumsåret eftersom det är en dyr satsning på en internationell konstnär, säger chefen för Gallen-Kallela-museet Tuija Wahlroos.
Att Gallen-Kallela visades så stort i Tennispalatset för tre år sedan har också inverkat på jubileumsårets program, det hade varit för tidigt med en heltäckande utställning.
Wahlroos ser det inte som ett problem att jubilaren får mindre plats än Roerich.
– Gallen-Kallelas målningar, som Sampos försvarare, är så starka att det räcker med få verk.
Man har valt att fokusera på hans mindre kända sidor, som sena arbeten från Afrika och USA och vänskapen med den ryska konstnären, som han endast träffade några gånger, men också höll kontakt med per brev. Bland annat bistod Gallen-Kallela Roerich när han var rädd att utvisas från Finland 1918.
Följande utställning på museet visar Gallen-Kallelas förarbeten och skisser för Jusélius mausoleum i Björneborg.
Beundrade stenåldern
Nikolaj Roerich (1874–1947) var en fascinerande mångsidig personlighet, som reste runt i världen, stöddes av amerikanska politiker, grundade en andlig rörelse och tog initiativet till det som senare blev världsarvslistan.
Men som konstnär når Roerich verkligen inte upp till Gallen-Kallelas nivå. Den senares måleri flyter fritt och säkert. Roerich arbetade först klumpigt och pastost i olja – ett krigsskepp ser ut att byggas med korvteknik i lera. Senare övergår han till tempera som tycks passa honom bättre, men måleriet med jämna färgfält är ibland aningen schematiskt.
Våroffer, som Roerich gjorde scenografi och dräkter till 1913, skulle uttrycka primitivitet. Försökte han måla primitivt eller behärskade han helt enkelt inte oljemåleriet?
– Primitivismen var en del av den europeiska modernismen, också Roerich sökte ett abstraktare uttryck och han beundrade stenåldern. Gallen-Kallela var en virtuos målare, man kan inte jämföra Roerich med honom.
Världens ursprung
Beröringspunkter finns ändå mellan de två konstnärerna, som intresset för mytisk historia. Man förleds lätt att se en tydlig skillnad: Gallen-Kallela ville lyfta fram det nationella medan Roerich sökte hela världens ursprung. Man kan jämföra med den rörelse han grundade, Agni yoga, där målsättningen är att hitta det gemensamma i alla religioner. Men den finländska konstnärens förhållningssätt förändrades när han besökte USA och New Mexiko på 1920-talet.
– Suur-Kalevala börjar med världens uppkomst, och innehåller en utvidgad bildvärld med influenser från antiken, teosofin och en ornamentik med drag av indiansk kultur, säger Wahlroos.
”Dear Guru”
I USA hade Roerich en stor skara anhängare. Bland dem fanns politiker som jordbruksministern Henry Wallace, som började alla sina brev till honom med ”Dear Guru”. I långt skägg och orientaliska kläder uppfattades Roerich av samtiden som en andlig ledare eller en mystisk äventyrare – och av motståndarna som en bluffmakare.
1923 öppnades Nicholas Roerich Museum i New York. I museets samling ingår över 200 verk och när man ser på helheten på webben – utan att ha Gallen-Kallelas verk som jämförelse – framträder trots alla en konstnär med en stark, egenartad vision. Det är dekorativt och möjligen lite naivt. Bergslandskapen är levande eller till och med magiska, men människorna känns ibland som seriefigurer om de inte har drag av ikonmåleri.
Han uppskattas fortfarande stort, det högsta priset som betalats för en målning av Roerich – Madonna Laboris från 1931 – är 11,5 miljoner euro och samtidigt ett rekord när det gäller rysk konst.
Roerichs personlighet och verksamhet utöver den konstnärliga måste rimligen bidra en hel del till värdet på hans konst.
NIKOLAJ ROERICH
Född: 1874 i S:t Petersburg, dog i Kulludalen i Indien 1947.
Studerade: Konst, historia, arkeologi och enligt faderns önskemål juridik.
Bodde: I Finland 1917–1919, flyttade till USA 1920. Gjorde en forskningsresa i Centralasien 1923–28 och i Mongoliet och Kina 1934–35. 1928 bosatte sig familjen i Indien.
Verk: Cirka 7 000 målningar och mer än 20 böcker, bland annat resedagböcker och poesi med ett brinnande andligt-mytiskt anslag. Scenografi och dräkter till Våroffer 1913. Nicholas Roerich museum öppnade i New York 1923. www.roerich.org
Verksamhet: Han grundade tillsammans med sin fru Helena rörelsen Agni yoga, vars mål var att hitta det gemensamma i alla religioner. Han grundade också ett antropologiskt forskningscentrum, Urusvati.
Karriärens höjdpunkt: Roerichs pakt för att skydda kulturarv under kriget ratificerades 1935. Initiativet ledde till att han två gånger nominerades för Nobels fredspris.