Soininvaara skyller på SDP
Det mesta är Socialdemokraternas fel. Så kan Osmo Soininvaaras beskrivning av politikens plågsamma bankrutt summeras. De grönas grand old man analyserar processen i sin senaste bok Jäähyväiset eduskunnalle (Farväl till riksdagen).
Politik
Soininvaara har suttit i riksdagen i tjugo år och varit både partiordförande och minister. Han tog en paus 2007, men 2011 bestämde han sig för att än en gång ge järnet. Han var full av entusiasm och energi. Dessvärre dröjde det inte länge förrän han insåg att allt hade förändrats till det sämre.
Förhandlingarna för att få ihop Jyrki Katainens sexpack var för Soininvaara en Kafkaaktig upplevelse. Ekonomisk expertis målade upp en beckmörk bild av framtiden och förhandlarna vägrade acceptera den. I stället ändrade man helt sonika experternas siffror så att framtiden såg bättre ut.
När regeringen var utsedd blev det magplask efter magplask i alla viktiga frågor. Han ger Socialdemokraterna hela skulden för att kommunreformen kraschade och när det väl var ett faktum var den logiska följden att det inte kunde bli något av social- och hälsovårdsreformen heller. Tidernas sämsta regering, är Soininvaaras dom.
Att Soininvaara riktar udden av sin kritik mot SDP bottnar i djup besvikelse. När De gröna var ett litet världsförbättrarparti sågs SDP som garanten för en vettig reformpolitik. Det gällde för De gröna att försöka påverka SDP, som var Välfärds-Finlands ryggrad ända till slutet av 1990-talet.
I slutet av 1990-talet var Soininvaara minister i Paavo Lipponens andra regering. Finland levde i en brytningstid också då, men regeringen fattade enligt Soininvaara de nödvändiga besluten och förde en EU-politik som gynnade Finland.
Brytningstiden drabbade SDP:s anhängare och missnöjet växte. SDP ändrade så småningom kurs och Soininvaara ser nu partiet som den största bromsen för all vettig politisk utveckling. När Sannfinländarnas frammarsch startade på SDP:s bekostnad drogs dessutom slutsatsen att de ska stoppas genom att gå så nära populistpartiet som möjligt, bland annat i EU-politiken. En helt galen strategi enligt Soininvaara, originalet segrar ju alltid över kopian. Och förödande om Finland i framtiden blir beroende av de andra EU-ländernas sympati.
De fundamentala orsakerna till SDP:s misär kan partiet inte göra mycket åt eftersom de har att göra med globala ekonomiska trender. Att agera bromskloss hjälper ändå föga och när det lett till att den politiska beslutsprocessen förlamats kan man redan säga att följderna för Finland är förödande, hävdar Soininvaara.
Det är Samlingspartiet som lett “tidernas sämsta regering”, men Soininvaara låter partiet komma lätt undan. De verkar bero på att han inte tar partiets politiker på allvar. De bästa förmågorna söker sig ju inte till politiken.
Också de egna risas för att de “fräscha utspelen ersatts av intetsägande ställningstaganden”. Soininvaara har definitivt fått nog. Han rekommenderar ändå en riksdagskarriär för unga förmågor som vågar uttrycka sin åsikt trots att den kan sågas i opinionsmätningar.
Marianne Lydén
Skribenten är fri journalist och har tidigare arbetat som politisk reporter på HBL.