Dansrecension: Med döden som drivkraft
Sari Palmgrens Mortal Road Movie är en tankeväckande och stilig dansföreställning med döden som tema. Om vi bara förstår att allt har en början och ett slut blir vi lyckligare i nuet.
Koreografi: Sari Palmgren. Dansare: Kira Riikonen, Anna Riski, Sari Palmgren, Saara Töyrylä. Scenograf: William Iles. Ljudplanerare/kompositör: Tuomas Norvio. Musiker/kompositör: Mikko Perkola, viola da gamba. Teknik: Kai Salomaa. Kostymer: Arbetsgruppen. Produktion: Routa Company och Sari Palmgren.
Stoa 11.3.
På scenen står möbler täckta med vita lakan. Tankarna går till ett dödsbo. I videoprojiceringen som visas mot soffan färdas vi längs med en guppig väg. Krasch! Plötsligt flyger en av dansarna bakifrån över soffan likt en kropp som flyger genom vindrutan.
I Mortal Road Movie behandlar koreografen och danskonstnären Sari Palmgren döden och dödligheten. Hon har också tidigare utgått från samhälleliga teman, och fortsätter denna gång med att lyfta fram det något tabubelagda ämnet döden till diskussion. I en tid när man ständigt hyllar det nya, fräscha och ungdomen upplevs döden ofta som skrämmande. Att ständigt ha ångest för olika saker eller ett alltför starkt habegär påverkar också vår förmåga att njuta av nuet. Palmgren har intervjuat invånare från Kajana om deras upplevelser om och inställning till döden och använder sig av berättelserna i föreställningen. Hon integrerar snyggt det visuella och konceptuella flödet i sitt välartikulerade rörelsespråk. Både genom dansen och upplästa berättelser målar hon, med en lekfull ironi i tilltalet, fram olika perspektiv på både döden och känslor i nuet.
Jag gillar starkt Palmgrens rörelsespråk – hon använder rytmer, impulser, spiraler och tyngdförskjutningar rentav mästerligt.
Tuomas Norvios ljudplanering för åskådaren genom olika sinnesstämningar och han kombinerar på ett briljant sätt elektronisk, teknoinfluerad musik med det rätt ovanliga instrumentet viola da gamba. Sektioner med allvarligare kammarmusik varvas med livsbejakande rytmisk musik vilket ger föreställningen dynamik.
Det är tyvärr inte ofta man ser Routa Company från Kajana i Helsingfors, men gruppen är här denna gång inbjudna av festivalen Apinafest som i år ordnas för tredje gången. Dansarna Kira Riikonen, Anna Riski, Sari Palmgren och Saara Töyrylä har alla både en härlig rörelsekvalitet och stark, intensiv scennärvaro. Intensiteten håller både i den unisona dansen och när de uppträder var för sig. Speciellt mycket gillar jag Anna Riskis solo i slutet. Hon börjar trev ande med rösten ekande genom ett dimlandskap, och omfamnar gradvis döden för att sedan övergå till en sprudlande livsbejakande glädjedans – jag är här nu, och lever, vilken fest! Att möta döden påverkar inställningen till livet. Lev i stunden och inse dina begränsningar så får du ett mera fulländat liv.