Skivrecension: Soul är Höglunds grej
Tomas Höglunds album So Far So Good är bra för att vara ett debutalbum. Som helhet känns det ändå lite platt och intetsägande.
(Mimix Records)
Det råder inga tvivel om att Höglund är en mycket skicklig och erfaren sångare, i synnerhet inte bland dem som såg honom tävla i The Voice of Finland år 2013. Albumet So Far So Good demonstrerar Höglunds djupa, intressanta och soullämpade röst. Samtidigt är det en bedrift att Höglund skrivit text och musik till alla förutom en av de sammanlagt elva låtarna på albumet.
Höglunds debutplatta består av en blandning av pop-, soul- och gospelmusik. Det är de mera soulinfluerade låtarna som imponerar. Låtar som A Better Man och The Man You’re Looking For visar djup både i musik, text och röst.
Men Höglunds mera poppiga sånger låter emellanåt som kopior på redan existerande musik. Hans berörande röst faller också här i bakgrunden. Dessutom önskar jag nästan att han skulle ha skrivit några av låtarna på svenska. Höglunds engelska texter förblir lite ytliga; det märks att det inte är hans första språk. Vissa sånger låter därför mera klyschiga och simpla än de antagligen skulle göra på svenska.
Albumet som helhet är helt okej, men står inte ut. Många av sångerna ter sig i slutändan ganska lika, både musik- och textmässigt. Därför blir det inte tillräckligt originellt eller så berörande som det kunde vara. Undantagen är The Man You’re Looking For där Höglunds fru Maria mycket fint och passande hörs i bakgrunden, och You Are so Beautiful där Höglunds röst står i centrum.