Gallerirundan: Arvets värde
Virka Galleri, Helsingfors stadshus, Sofiegatan 1. Till 31.5.
En uppsättning kristallglas, ett strykjärn, en symaskin. Föremålen i Bita Razavis (f. 1983 i Teheran) hemgift visar vilket slags liv hennes mormor hoppas på för dotterdottern. Föremålen säger också en del om livet i Iran när Bita föddes och mormodern med stor möda började sitt samlande. Ett litet campingkök var bra att ha vid de återkommande strömavbrotten under kriget mot Irak. En sockerhacka behövdes för att det inte fanns sockerbitar.
Prylarna är anpassade för en annan tid. Det vilar en sorg över bildserien, som ackompanjeras av mormoderns förklaringar som också talar om en besvikelse över att dotterdottern inte behövt hemgiften. Det arv som den omtänksamma mormodern erbjuder är något som inte längre har stort värde. Det här är en fråga med stor allmängiltighet.
På utställningen Arv behandlar åtta konstnärer med olika kulturell bakgrund sitt förflutna. Att den egna familjehistorien blir intressant för en stor publik är inte självklart. Kukka-Maria Rosenlund har fotograferat av släktens fotografier, men förutom ett negativ tummat av tre generationer når bilderna inte ut.
Dzamil Kamangers och Kalle Hamms expedition – delvis som 3D-animation – till en övergiven by i västra Iran är aningen svår att följa. Afaryan Memories är en grym historia om klass och kultur, som förtjänat en mer bearbetad form.