Musikrecension: Romans med liedkonsten
Aarne Pelkonens och Juho Alakärppäs tolkningar av Hugo Wolf håller intresset uppe för en hel liedafton.
Aarne Pelkonen, baryton, Juho Alakärppä, piano. Hugo Wolf, Leevi Madetoja. Konservatoriets konsertsal 23.2.
Barytonen Aarne Pelkonen och pianisten Juho Alakärppä har sedan länge haft en het romans med liedkonsten. I höstas startade de en sexdelad konsertserie med musik av Hugo Wolf, vars lieder de interfolierar med samtida inhemska romanser. Detta var konsert nr 3.
Projektet är ambitiöst och trevligt upplagt och förtjänar mer uppmärksamhet och publik. I de tre följande konserterna paras Wolf med Melartin, Kilpinen respektive Sibelius. Konsertplatserna är Sellosalen och Stadshusets festsal. Till konceptet hör också en diskussion före konserten med kända liedkännare.
Wolf skrev över trehundra sånger och Pelkonen och Alakärppä har kunnat välja idel mästerverk. Wolfs lieder är inte alls så svåra som ryktet påstår utan fenomenalt varierande och träffsäkra med intressanta texter, stor konst i litet format. Ett exempel är Wolfs uppvisning i kromatik, Phänomen, till text av Goethe där han tangerar alla 12 tonarter och beskriver regnbågen.
I sina tonsättningar av Mörike och Eichendorff är Wolf mera melodisk än då han tonsatte Goethe. Två pärlor i den genren var Verschwiegene Liebe och Nachtzauber, fina dikter, uttrycksfulla melodier och sorlande vatten i musiken. Wolfs uttrycksskala är förunderlig: charmiga rytmer och idéer (Der Tambour), humor och ironi (Der Scholar & Soldat I), skön linje och tillfälle att jämföra med Schuberts tonsättning (Ganymed) och andlös drömsk skönhet (Die Nacht).
Österbotten och Frankrike
Vid denna konsert alternerade Leevi Madetoja med Wolf, och direkta paralleller eller kontraster mellan dem hittar man kanske inte. Madetoja pendlar mellan nordösterbottniska tonfall och franska influenser. Men idén att framföra dessa samtidigt skrivna tonsättningar om varandra är ändå oerhört tilltalande.
Pelkonens och Alakärppäs samarbete har pågått i åtta år och deras tolkningar är direkt symbiotiska. Alakärppäs pianospel är klart pärlande – ofta med raska tempi, briljanta nyanser, lätt och även pregnant. Färgerna och detaljerna verkar tydligt analyserade tillsammans med sångaren.
Aarne Pelkonen är en liedbaryton i den stora finska traditionen. Klangen är manligt tilltalande, musikaliteten naturlig och tekniken fungerar också i skönaste halvtoner. Textarbetet är gediget och inlevelsen elegant. Intresset hålls lätt uppe under en hel liedafton. För att underlätta upplevelsen projicerades finska textöversättningar på väggen.
Denna konsert spelades in för Yle Radio 1 kl. 19.03. Nästa konsert i Pelkonens och Alakärppäs serie ges den 22 mars i Sellosalen.
Publicerad i HBL 25.2.