Betalt för gammal ost
Damián Szifróns anarkistiska explosion och svarta komedi Wild Tales (Relatos salvajes) har blivit en gigantisk hit i sitt hemland Argentina.
Foto: Javier Julia. Musik: Gustavo Santaolalla. I rollerna: Dario Grandinetti, Maria Marull, Leonardo Sbaraglia, Ricardo Darín, Erica Rivas, Oscar Martínez.
Vitsord:
Den består av sex helt fristående episoder som med humoristisk våldsamhet nalkas den vardagens jävlighet som slumpmässigt kan drabba oss. Det är mister Murphys lag men tillika är det skadeglädje och ljuv hämnd. Öga för öga och tand för tand. Människor som drivs till sammanbrottets rand med primitiva reaktioner som följd. Stämningen är lika brutal som burlesk.
Den första och kortaste episoden startar innan listan över de medverkande presenteras och utspelar sig ombord på ett flygplan. Det visar sig att samtliga passagerare känner en frustrerad ung man som råkar befinna sig på planet. Flygfärden slutar inte lyckligt.
En servitris märker att den mafioso hon betjänar var ansvarig för hennes faders död. En ung businessman som kör en Audi förolämpar på motorvägen en man som kör en betydligt mer anspråkslös bil. Det utvecklas till en duell à la Spielbergs Fasans kilometrar. En ingenjör som sysslar med sprängladdningar får stifta bekantskap med den statliga byråkratin medan en välbärgad familjefar med sitt inflytande och sina pengar försöker befria sin son som kört bil berusad och förorsakat en kvinnas död. I den sista episoden märker en lycklig brud under bröllopsfesten att maken varit henne otrogen.
Regissören Szifrón som på sitt konto har två tidigare hos oss okända långfilmer bjuder på en vild mix av slapstick, desperation och helig vrede. Ibland kan stilen och den skruvade humorn föra tankarna till Tarantino eller bröderna Coen. Eller varför inte till Pedro Almodóvar som faktiskt fungerat som en av filmens producenter och som en gång gjorde Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.
Det kan naturligtvis hända att regissören velat avslöja någonting om det argentinska samhället men mina associationer går ändå i första hand till den amerikanska farsens guldålder då ”comedy was king”.
Sammandrabbningarna och förstörelseraseriet i Wild Tales har en hel del gemensamt med Stan Laurels och Oliver Hardys duster med James Finlayson och övriga som satte käppar i hjulet för komikerduon. En av deras bejublade kortfilmer hette faktiskt Tit for Tat (lika för lika).