Fanny och Alexander fast ändå inte
När svensk film har vägarna förbi är det i regel fråga om tämligen ambitiösa saker, filmer med festival- och finsmakarpotential.
Manus: Lindberg, Santiago Gil, Jimmy Lagnefors. Foto: Andreas Wessberg. I rollerna: Izabella Scorupco, David Hellenius, Suzanne Reuter, Philip Zandén.
Vitsord:
Staffan Lindbergs Micke & Veronica, en dundersuccé på hemmaplan, kommer intressant nog från ett lite annat håll. Det är en romantisk komedi som hämtar sin inspiration ur det svenska klassamhället, vilket alltså inte betyder att filmen skulle lägga till med rynkor i pannan.
Precis som i Sommaren med Göran, en småkusin, finns Let´s Dance-profilen David Hellenius med på ett hörn. Han, Micke, är snickaren och varannan-vecka–pappan som i samband med ett renoveringsjobb springer på Veronica (Izabella Scorupco), kirurg på Södersjukhuset, Östermalmstjej.
Det klickar omedelbart, på ett sätt som gör att man undrar vart filmen egentligen ska ta vägen. Lugn, klassklyftan och kulturkrockarna går inte obemärkt förbi. Och så var det ju det här med barnen, Mickes dotter Fanny och Veronicas son Alexander som varken kan med varandra eller med kärleksparets ömhetsbetygelser.
"Fattar ni hur äckliga ni är?" heter det på det hållet.
Hur som helst drar det ihop sig till en familjesemester på "rivieran" i Bohuslän, ett tillhåll för de vackra, de rika och de brunbrända. Här får man sällskap av Veronicas föräldrar, ett minst sagt snobbigt överklasspar (Suzanne Reuter och Claes Ljungmark) som kör med kindpussar och tror att "gå bort" betyder att man bosatt sig utomlands (företrädesvis i Provence).
Att man råkar bo granne med Anki (Cecilia Ljung) och Lars Åke (Dag Malmberg), ett medelålders par som svär i fri kärlek och amatörtennis, gör inte vistelsen ett dugg lättare.
Modern romcom
Som sagt tar filmen lätt på klassklyftorna, vilket inte hindrar Hellenius arbetarklassnisse från att missa ironin i det faktum att barnen därhemma heter Fanny och Alexander. Hellenius är bra på sånt, att lägga sig platt och slå underifrån. Till saken hör att Izabella Scorupco är helt och hållet trovärdig som lätt bortskämd rikemansdotter.
Tillsammans utgör de ett skamlöst attraktivt par, det är nästan för bra för att vara sant. Följaktligen är det de saftiga birollerna som står för svärtan i filmen.
Tänker inte minst på Mickes rockarpappa (Philip Zandén), en sorglös, kärlekskrank sälle vars främsta merit är segern i svenska Melodifestivalen år 1970 (året när Sverige hoppade av den stora finalen). Gissa om det skär sig när han får med Veronicas föräldrar att göra.
Kanske borde man nämna också regissören Staffan Lindberg. Han gör inga underverk, verkligen inte, men inte heller våldför han sig på manuset. Det gör att Micke & Veronica inte utvecklar sig till en fars eller pilsnerkomedi utan framstår som en modern romcom av det slag som man aldrig mäktat med hos oss.
Själv kommer jag att tänka på en låt av trion Glenmark-Strömstedt-Eriksson. Slutresultatet lite för snyggt, välproducerat och obekymrat, men likväl svårt att låta bli.