Skivrecension: Med säker inre kompass
(Ratas)
Under inledningsåren stod CMX för en brutal hardcorepunk, och sedermera har bandet också experimenterat med såväl en progressiv rock som mer gotiska och metallorienterade tongångar. Storvulna arrangemang, med ledaren A.W. Yrjänä i en dramatisk förkunnarroll.
Men gruppens musik blir faktiskt som mest verkningsfull de gånger den åtminstone i någon mån tas ner på jorden. Den avskalade Vainajala (1998) är min personliga favorit i katalogen, och nya Mesmeria pekar åt ett liknande håll – det är de bärande melodierna och kompositionerna som ligger i förgrunden, medan ljudbyggen och effekter enbart getts en underordnad, stödjande roll.
Resultatet är en luftig inhemsk gitarrock med rötter i schlagerns melankoli, traditionsspår som CMX följer med säker inre kompass. Och om materialet nu känns mer rätlinjigt ges också en påminnelse om bredden i bandets uttryck – här glider man med bevarad täthet från den stilfullt akustiska Ojai, via den hypnotiskt pumpande Rakkaudessa ja sodassa, till en nostalgisk hardcoreåterblick i Mestarirakentaja.