”Man kan ju va stuli å”
Månadens dokumentär: 8000 km från mamma. Radio Vega 9.03, repris onsdag 11.03.
För bara några decennier sedan var internationella adoptioner till Finland inte så strikt reglerade och övervakade som i dag. Barnen förmedlades av aktörer med olika sorters intressen, och vissa av dem var helt enkelt kidnappade. Eller ”man kan ju va stuli å”, som den 33-åriga pälsfarmaren och fiskaren Conny Wiik konstaterar i Månadens dokumentär: 8 o00 kilometer från mamma. Han kom för tre decennier sedan från Taiwan och har tills alldeles nyligen inte vetat någonting om sin biologiska mamma – inte om namnet som stod på adoptionspappret var riktigt eller falskt, eller om det är hon som bär honom på ryggen på det foto hans finländska föräldrar fick innan han kom till dem.
Men under de vårmånader som Elin von Wright följer familjens liv, med pälsning och inseminering på rävfarmen, barnvimmel i hemmet och fundersamma fåmälda replikskiften med Conny, hans hustru och föräldrar, får han veta mycket mera.
”He gar itt ti beskriv helder”, säger hans adoptivmamma när hon ska försöka berätta om hur det var för henne att få Conny, på en finsk flygplats mitt i smällkalla vintern. Det är en krävande utgångspunkt för ett radioprogram och jag hinner misströsta ordentligt under programmets första minuter av kallprat och inte så hemskt vältaliga tystnader. Det här är människor som är vana att avliva pälsrävar med elkolv snarare än prata omkull dem, och det märks. Men det tar sig.
Jag ska inte avslöja mera än att von Wright råkar vara på plats på sitt sista inbandningsbesök hos familjen när Conny Wiik får ett mycket viktigt meddelande. Då blir förvåningen, den prövande vanligheten och förvirringen inför något man väntat länge och innerligt på men som man inte riktigt kan räkna ut följderna av, till några minuter riktigt bra radio. Inte melodram, lite sitcom nästan snarare, men ändå med ett djupt allvar och stor dramatik. Så tack, Conny Wiik med familj, att ni delade det här med oss!