Högt till tak
Rax Rinnekangas nyaste är en rulle om en finländsk arkitekt som i kölvattnet av depressionen på 90-talet förlorat det mesta.
Regi och manus: Rex Rinnekangas. Foto: Pekka Uotila. I rollerna: Hannu-Pekka Björkman, Ville Virtanen, Boris Konezcny.
Vitsord:
På sätt och vis måste man beundra Rax Rinnekangas, författaren, fotografen och filmregissören. Se här en tvättäkta auteur som inte räds filosofiska och litterära motiv, som i ett annars rätt så konventionellt filmklimat väljer att gå sina egna vägar.
I stället för att ty sig till den sedvanliga spelfilmsdramaturgin trollar Rinnekangas fram mera existentiellt spetsade filmessäer, poem, där det inre livet, tankar och idéer, får lika mycket utrymme som den yttre handlingen.
Som så ofta trivs Rax Rinnekangas (Resan till Eden, Lucifers sista liv) även i det här fallet i mellaneuropeiska miljöer. Theos Hus är filmen om Theo Kaski (Hannu-Pekka Björkman), den finländske arkitekten som i kölvattnet av 90-talets ekonomiska depression förlorat det mesta.
Mannen har tagit sin tillflykt till ett pensionat i Brandenburg i det forna Öst-Tyskland där han nu slickar sina sår, såväl personliga som professionella. Ett brev adresserat till en barndomsvän ger filmen dess hjärta och stomme, men samtidigt följer traumatiska tillbakablickar där Björkmans arkitekt ryker ihop med Ville Virtanens kollega och arbetskamrat.
Till skillnad från Theo försvarar Asko (Virtanen) beslutet att i tiderna låta uppföra alla dessa ”betonglådor” och ”tärningar”. Det var tidens melodi, något man gjorde i utvecklingens och tillväxtens namn.
Under ett möte i den tyska slottsmiljön ställs funktionalismen, denna den mest rationella av arkitektoniska ”religioner”, mot mera klassiska värden. För flankstödet står Boris Konezcnys trädgårdsmästare som saknar sin tidigt bortgångna hustru och gärna talar om ”himlens ljus”.
Det är finstämt och kontemplativt, visuellt inbjudande. Men där själva texten har en tendens att bli något långrandig sjuder filmfotografen Pekka Uotilas höstliga naturstudier av liv och mening. Ögat vilar, annars vet jag inte.