Recension: Fartfyllt parodierad Nibelungenoperett
Konservatoriets uppsättning av Oscar Straus operettraritet är helgjuten, högklassig och rasande fartfylld.
Helsinki Condordia-orkestern, dir. Jani Sivén. Regi Ville Saukkonen, scenograf Alli Ojalo, kostym Tyra Therman. I rollerna Joonas Asikainen, Fanny Hellström, Ronnie Karlsson, Kalle Virtanen, Saara Rauvala, Maija Nevala, m.fl. Helsingfors Konservatorium 24.1.2015.
Den plikttrogne operettbesökaren läser vanligtvis igenom en synopsis före föreställningen. Det lönar sig också inför Oscar Straus burleska operett De lustiga Nibelungerna. Men lika nyttigt är det att läsa Wagners Ragnarök. Det är nämligen de händelserna och den härligt heroiska germanska kulturen som operetten driver med.
Oscar Straus lämnade bort det ena s:et i efternamnet för att inte associeras med valsdynastin Strauβ. Faran var överhängande eftersom hans eget mest kända verk heter Ein Walzertraum. Karikatyrer och parodi kan som bekant vara farligt. Parodin om Nibelungerna hade en kort framgång i Tyskland i början av förra seklet och förbjöds mycket snart av den gryende nationalismen.
Föreställningen på Helsingforskonservatoriet var operettens Finlandspremiär och därigenom är den historiskt intressant. Ville Saukkonen har sin vana trogen satt fart på spelet som är rejäl slapstick av svängigaste slag. Han serverar ett fyrverkeri av operettklichéer med manér, dans och humor. Roligt är det på grund av associationerna och precis just för att det är larvigt.
Att driva med den heliga tyska kulturen var i tiden chockerande roligt i sig. För att vi idag skall dra på smilbanden får man lägga till antingen moderna skämt eller, som regin valde, en extra karikerad Wagnerfigur på scenen och några inskjutna musikaliska citat, t.ex. skogsfågeln ur Siegfried.
Musikaliskt sett var föreställningen mycket helgjuten. Helsinki Concordia-orkestern spelade med utmärkt schwung under Jani Sivéns ledning. Den musikaliska disciplinen var klanderfri (tysk?) och många av rösterna i den andra besättningen som jag hörde var riktigt duktiga.
Plockar vi sångarna i adlig ordning så axlades kung Gunther den store av Joonas Asikainen med bärande röst och bevekande ömklig apparition. Kärlekskranka Kriemhild (motsvarar Gutrune hos Wagner) gjordes av stiliga Fanny Hellström som också sjöng imponerande. Hagen var kuslig och storröstad i Ronnie Karlssons "enögda" gestalt.
Siegfried sjöngs hyfsat av Kalle Virtanens uppblåsta bodybuilder med härligt egenkär min. Saara Rauvalas Brynhild hade också kommit direkt från gymmet och sjöng med bärig stämma. Maija Nevala fick på sin lott att sjunga skogsfågelns svåra repliker och Wagner spelades som stumroll av Lari Matero.
En så pass stor produktion kräver massor med medarbetare och här har bland annat Yrkesinstitutet Omnia, Helsingin maalariammattikoulu och Stadin ammattiopisto bidragit. De flesta solisterna är redan ute i arbetslivet och deltar i musikal och opera på olika håll och operakören i Nyslott. Några av dem har i något skede studerat för Hanna-Leena Haapamäki vid Konservatoriet som uppenbarligen har lärt ut en god teknik.
Aili Ojalos scenografi och Tyra Thermans kostymer bidrog till den lustiga helheten. Operetten ges till månadens slut så den som vill bekanta sig med denna historiska kuriositet får ta tillfället i akt.