Operarecension: Kostymprakten svämmar över
Den listiga lilla räven är en charmig opera med en sällsynt vacker scenografi, skriver Jan Granberg.
Dirigent: Dalia Stasevska. Regi: Immo Karaman. Koreografi: Fabio Posca. Visualisering: Klaus Haapaniemi. Scenografi, kostym: Mark Väisänen. I rollerna: Jaakko Kortekangas, Hanna Rantala, Mari Palo, Juha Riihimäki, Nicholas Söderlund, Waltteri Torikka och Ritva-Liisa Korhonen m.fl. Nationaloperan 23.1.
Den listiga lilla räven på Operan har fått sitt visuella uttryck av designern Klaus Haapaniemi. Först därefter knöts regissören och koreografen till produktionen. Inget under att det är just scenografin och kostymerna som ger den nya uppsättningen sin översvallande prägel.
Det visuella konceptet dominerar nästan totalt. Karaktärerna har delvis utvecklats utifrån kostymerna och för ovanlighetens skull har det säkert varit inspirerade att så att säga skapa rollerna i omvänd ordning från ytan inåt.
Kostymerna är så prunkande fantasifulla i sin beskrivning av skogens olika varelser att de i någon mån överskuggar karaktärsutvecklingen. Räven är en gåtfull "person" som också stjäl och härjar i hönshuset och ibland agerar nästan feministisk värsting. Men då hon beskriver hur människorna behandlat henne, får hon tittarnas sympatier.
Helheten tilltalar ögat och detta hör nog till de vackraste scenografierna i huset, tekniskt utförd av scenografen Mark Väisänen. Väggarna och fonden är tungt ornamenterade och får stå kvar också då scenen skall föreställa någonting annat än skogen. Stämningen är skön, ofta disig, men ibland saknade jag mera ljus på centralfigurerna.
Skön skogsidyll
Utifrån det visuella konceptet har regissören Immo Karam och koreografen Fabian Posca gjort ett gediget arbete. Spelet är både levande och innerligt, inte överdrivet erotiskt men med varm förståelse. Personregin har förmodligen velat betona de svåra människorelationerna. Varför annars skulle de gamla vännerna rektorn, prästen och skogvaktaren sitta så långt ifrån varandra under sin helafton på värdshuset?
Skogvaktaren tolkades snyggt av Jaakko Kortekangas. Han står för Janáček själv och hans slutmusik ville kompositören få spelad vid sin egen begravning – och det fick han. I den musiken är skogsidyllen som skönast. Skogvaktaren, som var fäst vid räven men behandlade henne illa, förstår att den listiga räven är död och naturens kretslopp går vidare. Detta måtte väl vara en av de få operorna i världen som inte gör ett stort nummer av titelrollens död.
Musiken är underbaraste Janáček, lika skön men ljusare än i hans stora tragedier som nu alla har satts upp på Nationaloperan. Orkestern spelade med fullödigaste klang under Dalia Stasevskas ledning. De korta pregnanta temana glöder och rytmerna lever inte minst i mellanspelen som också illutrerades med Fabian Poscas välgjorda koreografi. Han har inte bara haft sitt finger med i dansen utan också sett till att sångarna rör sig på stiliserat "djuriskt" sätt.
Några av de mest intensivt dallrande passagerna är kärleksscenerna mellan rävhonan Hanna Rantala, och rävhannen Mari Palo, som båda också sjöng utmärkt. I den långa rollistan imponerade även klangfullt sjungande Juha Riihimäki som vimsig rektor, Nicholas Söderlund i sin dubbelroll som mustigt sjungande präst och grävling, plastiske Waltteri Torikka som Harašta och roligt karikerande Ritva-Liisa Korhonen som pärlhönan.
Janáček är känd för att skriva musik som är intensivt förknippad med hans egen dialekt. Just inför denna opera studerade han speciellt djurens läten. Det lär också höras i musiken där jag nog mest hör kärleken till naturen och vemodet inför livets höst. Janáčeks långa och överspända relation till en 38 år yngre kvinna kan ha påverkat skogvaktarens underliga förhållande till räven och de tre gubbarnas kärlek till en och samma zigenarflicka, som sedan tjuvskytten Harašta gifter sig med. Denna nyckelfigur syns aldrig på scenen!
Med sina små konstigheter är Den listiga lilla räven en mycket charmig opera. Lämplig för hela familjen sägs den vara men kan nog även vara knepig för barn att förstå, fastän det sjungs på finska.
Och så pass mycket kommersiell list har den lilla räven, att hon redan dykt upp på många operaälskares kaffekoppar.