Musikrecension: Kungen beger sig till Uppsala
Vasaätten stod i fokus när festivalen Aurore avslutades.
En nordlig kröning. Lumen Valo, Ensemble Petraloysio, The English Vocal Consort of Helsinki, Ilpo Laspas & Petros Paukkunen, orgel & cembalo. Buus, Praetorius, Schütz, Janequin, Monteverdi, Kellner, di Lasso. Pauluskyrkan 18.1.
I fjol sonderade Kari Turunen och hans glada renässansgäng terrängen med den första upplagan av Aurorefestivalen och i år var det dags för storslam. Konstnärligt hela vägen och publikmässigt åtminstone vid söndagens avslutningskonsert, där en närapå fullsatt Pauluskyrka – Helsingfors för ändamålet klart bästa akustik – fick gotta sig åt en för våra förhållanden glädjande högklassig vokalpolyfoni.
Turunen har, tillsammans med Mats Lillhannus och Petros Paukkunen, sammanställt fyra programhelheter som kan betecknas som, milt sagt, spännande. Därtill historiskt vederhäftiga och forskningsmässigt up to date med sina nedslag vid lika många centrala renässanshov, av vilka det sista i ordningen var Gustav Eriksson Vasas.
Konserten kunde tolkas som en fritt formulerad rekonstruktion av en kröning i Uppsala domkyrka, dit såväl Gustav som hans efterföljare färdades till de musikaliskt färggranna tillställningarna. Somt har med största sannolikhet hörts just där och då, somt är gissningar medan något enstaka nummer landar en god bit in i barocken.
Så till exempel Heinrich Schütz harmoniskt stundtals hårresande fräna Vasto mar, som däremot drottning Kristina gott och väl kan ha avnjutit, medan Monteverdis sensuella sopranduett Venite, venite eventuellt kunde ha upplevts av någon av de senare Vasakungarna.
Festligt Te Deum
Vi fick oss även till livs några högst profana nummer, som kan ha framförts vid de efterföljande festligheterna på slottet, signerade Jacques Buus samt Clément Janequin. Den sistnämndes La Battaille var för övrigt den festligaste vokala bataljmålning jag till dags dato fått mig till livs.
Några välinterfolierade orgel- och cembalostycken signerade Michael Praetorius skapade behövliga andhämtningspauser. Orlando di Lassos Aurora lucis rutilat var i sin tur ett bra exempel på den, när det begav sig, sannolikt populäraste låtskrivarens penna medan Bertil Kellner (f. ca 1580), vars Kyrie var modellerat på Lasso, var högintressant i egenskap av den första lokala kreatören i branschen.
Gregorianska responsoriet Tua est potentia gjordes med säkerhet i samband med de blivande konungarnas intåg i domen, medan Hieronymus Praetorius festligt elaborerade Te Deum-förtoning Herr Gott, dich loben wir mycket väl kan ha hörts i samband med uttåget från densamma.
Festligt värre klingade det även när kvällens utmärkta vokalensembler Lumen Valo, Ensemble Petraloysio och The English Vocal Consort of Helsinki strålade samman med flyhänta keyboardisterna Paukkunen och Ilpo Laspas.
Enda tillfälliga orosmomentet torde vara hur man framdeles skall kunna överträffa årets programmässiga uppfinningsrikedom för att ge skäl åt talesättet tredje gången gillt.
Publicerad i HBL 20.1.