Skivrecension: Med bevarad stilkänsla
Bryan Ferry rör sig som 69-åring fortfarande i ett extravagant urbant månsken, där de yngre damerna och champagnen alltid tycks vara inom räckhåll.
(BMG/Sony)
Det har redan hunnit gå drygt 30 år sedan Roxy Music gjorde sin sista skiva Avalon (1982), med vilken Bryan Ferry slutgiltigt erövrade den dandyelegans han därefter förknippats med.
Soloplattorna har under senare år delvis fyllts av jazzcovers och Dylanklassiker, men när han på aktuella Avonmore igen träffar rätt med nyskrivet eget material känns helheten som en naturlig fortsättning på just Avalon. Musiken är lika melodiskt drömsk, och ljudvärlden han med hjälp av gitarristerna Johnny Marr och Nile Rodgers manar fram lika suggestivt romantisk som den gången.
Ferry rör sig som 69-åring fortfarande i ett extravagant urbant månsken, där de yngre damerna och champagnen alltid tycks vara inom räckhåll – men han skulle inte vara den han är om inte en dos bitterljuv melankoli också fanns med i bilden. Rösten är inte fullt lika stark som för 30 år sedan, men låtarna bär och det magiska vibratot finns kvar. Kanske lever han i det förgångna, men i så fall definitivt med bevarad stilkänsla.