Fame på finlandssvenska
TaDaM-dokumentärens grepp ytligt, snudd på slarvigt.
Yle Fem 20.00, repris lördag 14.30.
I tolvårsåldern såg jag Tadams första musikalproduktion Blython Rock två gånger i rad och var stormförtjust. Än i dag minns jag låttexter och melodier från nästan tjugo år tillbaka.
Sedan 1996, då Brages musikskola (i dag Sandels) satte upp Anders Larssons och Carita Holmströms musikal har det blivit tio produktioner, med allt från Hair till Leagally Blonde.
Utbildningen har alstrat många förmågor, och flera av dem kommer till tals i det halvtimme långa reportaget TaDaM, 20 år punkt slut. Vi möter bland andra Mira Ormala, i dag artist i London som jobbat med både Elton John och Andrew Lloyd Webber, som berättar att hon knappast hade vågat satsa på musikalbranschen utan erfarenheterna från Tadam.
Konstnärliga ledaren Mika Westerlund och alltiallon Camilla Pohtokari summerar åren – den senare har dessutom koll på vart många före detta elever tagit vägen.
Två tidigare Tadam-elever som vi också möter är tv-personligheterna Sonja Kailassaari och Johanna Koljonen som diskuterar tiden då båda medverkade i ungdomsmusikalen Friii.
Tyvärr är dokumentärens grepp ytligt, snudd på slarvigt. Man kunde ha ställt fler och djupare frågor, och framför allt arbetat på dramaturgin. Helheten är platt trots att Tadam är ett slags Svenskfinlands Fame och sitter på enorm dramatik med allt från antagningsproven till nervkittlande premiärer.
Dokumentären, gjord av Jan-Ole Nordlins produktionsbolag, kunde också ha undersökt den kulturpolitiska konsekvensen av att Tadam efter tjugo år läggs ner i sin nuvarande form. Vem har inte råd med utbildningen och varför? På slutet framgår det att det finns något slags framtid för Tadam i form av samarbete med musikutbildningar.
Och varför tar dokumentären inte upp den första produktionen Blython Rock som ju var den legendariska inledningen på hela konceptet Tadam? Återigen ett program inom Yle Fems reportageserie som lämnar en del övrigt att önska.