Musikrecension: Hela landets orkester
Radions symfoniorkesters turné går till fyra städer i Finland och bjuder på lika många framföranden av Perttu Haapanens nya tondikt.
Radions symfoniorkester. Dir. Hannu Lintu, sol. Paavali Jumppanen, piano. Haapanen, Beethoven, Tjajkovskij. Rauma-salen i Raumo 16.12.
Finlands talrika stadsorkestrar är alla lokala utan förpliktelser utanför sin eget revir. Radions symfoniorkester är hela landets orkester framför allt för att orkesterns konserter syns i tv och hörs i radio men även tack vare turneéer som för musiken långt utanför huvudstaden. I programmet på fyra konserter – Raumo, Björneborg, Ikalis, Mänttä – har man klokt undvikit alla julassociationer och bjuder på bästa tänkbara basrepertoar samt ett spännande uruppförande.
Perttu Haapanens, 42, arton minuter långa orkesterdikt Compulsion Island är lika fullspäckad med information som tonsättarens verkkommentar. Musiken bubblar som en orkestergryta med – enligt tonsättaren – associationer till film och No-teater vilka dock inte öppnade sig för mig. Närmare kontakt fick jag med musikens andning, ibland lugn med associerande ostinaton, ibland krampaktigt suckande och kusligt realistiskt skildrande. Compulsion Island är Yles beställning och för tonsättaren måste det vara nästan som en lottovinst att få stycket framfört fyra kvällar i rad.
40-årige Paavali Jumppanen lever uppenbarligen just nu en intensiv konstnärlig tid. Alldeles nyss spelade han en uppmärksammad soloafton och nu solostämman i Ludwig van Beethovens fjärde pianokonsert. Jag upplevde Jumppanens tokning som mer eller mindre självklart virtuos men samtidigt klassiskt återhållsam och i synnerhet i den långsamma satsen andäktigt lyssnande. Samspelet med Hannu Lintu och orkestern var lika självklart.
Pjotr Tjajkovskijs Symfoni nr 6 kan knappast nämnas utan att spekulera över tonsättarens död nio dagar efter uruppförandet. Var kolerasmittan som ledde till döden en tragisk olyckshändelse eller självförorsakad? Oberoende av denna utommusikaliska dramatik är Pathétique-symfonin ett av senromantikens viktigaste verk med stor betydelse bland annat för vår egen Sibelius.
Jag är inte säker på att alla Hannu Lintus stora gester och energiska koreografi – jämfota hopp! – var helt meningsfulla och nödvändiga men utan tvekan betonades symfonins tragiska innehåll mycket starkt, till och med den ofta så ytligt elegant spelade 5/4-valsen fick oväntat mörka accenter och den långa tystnaden efter symfonins tröstlösa slut var mycket påtaglig.
RSO uppträder i kväll i Björneborg, på torsdag i Ikalis och på fredag i Mänttä. Onsdagens konsert sänds direkt i Yle Radio 1 och kan därefter lyssnas till på Yle-arenan.