Kören som själ i judiskt drama
Musikaliteten som genomsyrar alla delar av föreställningen gör Dibbuk – mellan två världar till en ställvis stor upplevelse.
Text: S. An-sky. Dramatisering: Mikaela Hasán, Simo Muir. Regi: Mikaela Hasán. Jiddischexpertis, språkcoaching och sufflör: Simo Muir. Musik: Markus Fagerudd. Körledare: Ruut Kiiski. Cimbalom: Daniel Shaul. Textning och video: Paula Lehtonen. Finsk övers.: Pekka Levanto. Scenografi och kostym: Anna Sinkkonen. Ljus: Mari Agge. Koreografisk assistens: Hanna Brotherus. I rollerna: Kaj Davidkin, Judith Regwan, Carmela Grasutis, Pekka Levanto, Joona Hasan, Daniel Shaul, Kaj Takolander, Simo Muir, Janina Berman.
Idishe Vorts premiär på Teater Universum 1.12.
En dibbuk är enligt den judiska mytologin en själ som hamnat på irrfärder, ofta som följd av att någon begått en oförrätt. I författaren S. An-skys pjäs har dibbuken tagit över den unga kvinnan Leas kropp, och ger sig inte förrän rabbin driver ut den.
Pjäsen från 1915 tar avstamp i judisk folktradition och bygger på material som författaren och folkloristen S. An-sky (ursprungligen Shloyme Zanvl Rappoport) samlade in på sina resor i Ryssland på 1910-talet.
Pjäsen rymmer ett poetiskt språk och spännande mytologiska motiv, men den stora behållningen i jiddischföreningen Idishe Vorts uppsättning är kören som fullkomligt äger Teater Universums scen.
De femton personerna, som plockats in från olika körer, bildar ett slags mur av sång, ljudeffekter och miljö i största allmänhet. De agerar levande scenografi och skapar en fyllig och detaljerad ljudvärld mot vilken S. An-skys drama kan vecklas ut. Man kunde tro att gruppen uppträtt tillsammans i år och dagar – så lyhörd och samspelt är den under Ruut Kiiskis ledning.
Markus Fagerudd förtjänar en eloge för sin musik som utan tvekan utgör grunden som föreställningen vilar på. Musiken bygger också på traditionella sånger som An-sky samlat in på sina etnografiska resor, och bildar en underbar, elegant rytmiserad helhet. Samma rytm får Mikaela Hasán till i sin regi och just musikaliteten som genomsyrar alla delar av föreställningen gör Dibbuk – mellan två världar till en ställvis stor upplevelse. Det är en ambitiös produktion, också tack vare proffs som Daniel Shaul på hackbrädsinstrumentet cimbalom.
Fina rolltolkningar
Att höra jiddisch, som i dag är på nedgång bland sekulära judar, talas på scenen är förstås exceptionellt. Den finska översättningen dyker upp som textning på väggen, och ett svenskt synopsis finns i programbladet.
Ensemblen har fått lära sig språket (en variant som talats i Finland) under jiddischexperten och forskaren Simo Muirs ledning, och visst hör man att det är en ny bekantskap.
Men vissa hanterar språket överraskande naturligt, till exempel Judith Regwan, som spelar huvudrollen Lea. Överlag gillar jag hennes kantiga utstrålning: hennes Lea är ingen mes, utan en tuff hjältinna. Regwans karismatiska hesa röst visar sig också ha otaliga kvaliteter när hon stämmer upp i sång.
Förutom Janina Berman är de flesta på scenen amatörskådespelare. Ändå bjuds det på flera fina rolltolkningar, bland andra Kaj Takolander som rabbin Azriel, en skäggig och fryntlig typ, som spelas med en stor dos varm humor.