Fördomar och främlingskap
Helsingfors har på trettio år blivit en mångkulturell stad, men aningslöshet och rasism är fortfarande vardag för nykomlingar, noterar Umayya Abu-Hanna.
Mångkultur
Umayya Abu-Hanna, finländsk medborgare med palestinska rötter, bosatt i Amsterdam, har skrivit sina memoarer. Igen.
Infallsvinkeln i Alienin silmin är en annan, nu är det huvudstadsregionens utveckling samtidigt som den egna som granskas, men många i och för sig träffsäkra iakttagelser finns redan nedskrivna i tidigare verk.
De som inte läst dem bjuds på hälsosamma aha-upplevelser. Särskilt de som hejade på Ilta-Sanomats chefredaktör Ulla Appelsin när hon anklagade Abu-Hanna för otacksamhet efter att hon i en artikel i Helsingin Sanomat 2012 berättade att hon lämnade Finland för att hennes lilla dotter utsattes för rasism.
Man brukar inte kräva att vita finländare av tacksamhet ska lägga band på sina åsikter om fosterlandet. Det vet andra finländare med invandrarbakgrund. Abu-Hanna blev under åren som boken omspänner, 1980-2010, så småningom deras språkrör.
Helsingforsare med invandrarbakgrund var ännu på 1980-talet så få att de stack ut, medan stadsbilden i dag är mångkulturell. Det innebär en förändring av hela identiteten, påpekar Abu-Hanna, men ändå har experter som uppträder på seminarier om mångkulturalitet sällan invandrarbakgrund. Dessvärre lär också en del fortfarande tro att flyktingar ska förstå dem när de talar finska l-å-n-g-s-a-m-t.
Boken innehåller många historier om hur Finland bemöter nykomlingar. De skulle vara dråpliga om det inte vore för den aningslöshet de avslöjar.
Abu-Hannas inställning till finlandssvenskar färgas möjligen av att hon, när det begav sig, inte fick jobb för att hon inte kunde svenska. Kanske det också förklarar att hon tvärsäkert påstår att de svenskspråkiga i dag är färre än somalierna. Eller noterar hon bara dem som bär grönrutig veckkjol, rosa pikétröja och pärlhalsband? Så beskriver hon 1980-talets klädkod för finlandssvenska kvinnor. Och när vi riktigt ville festa hade vi aftonklänning med puffärmar, eller?
En slutsats av boken är att alla kan ha fördomar, oberoende av etnisk tillhörighet. En annan är att åsikterna kan nyanseras med åren.
Marianne Lydén
Skribenten är tidigare politisk reporter vid HBL och nu fast medarbetare.