Musikrecension: Tolkat med särprägel
Olli Mustonen spelar som han alltid har gjort, med teatrala element och djupt känd musikalitet.
Radions symfoniorkester. Dir. Hannu Lintu. Solist Olli Mustonen, piano. Debussy, Prokofjev, Varèse. Musikhuset 21.11.
Stora, yviga gester. Rörelser stora som krålsimtag. Händer som turvis kladdar sig fast vid klaviaturen och fladdrande rörelser redan på en halv meters avstånd. Olli Mustonen spelar som han alltid har gjort, med teatrala element men framför allt en djupt känd musikalitet och stark särprägel.
Mustonens tolkning av Prokofjevs lekfulla och klassiska tredje pianokonsert kändes nu extremt accentuerad med rentav karikerade motiv. Nya melodilinjer trädde fram.
Överlag kändes Mustonens, Hannu Lintus och RSO:s rytmbehandling pumpande och stampande, både i första satsens stiliga övergång till rekapitulationen och andra satsens tema och variationer. Helt bra i och för sig att inte måla med alltför bred pensel. Som bäst svängde det nästan i finalen med bleckets finfina insats i det briljanta, triumferande slutet. Visst svängde det sällsynt bra.
Penseln kunde med fördel ha varit lite bredare i tolkningen av Debussys La Mer, detta orkestreringens omtalade mästerverk och denna naturbild som sällsynt väl beskriver havet och hur dagen gryr. Visst fanns här eufori och entusiasm, som kom sig av blotta spelglädjen (vilka fina kontrabaspizzicaton), men kanske hade jag efterlyst ett större sug, mera flyt, större svepande rörelser, skimrande nyanser, flera speglingar på havets yta helt enkelt.
Edgar Varèses Amériques var tonsättarens första verk som han skrev efter ankomsten till Amerika 1915. Om Amerika för vissa var möjligheternas land, blev Varèses Amerikabild skrämmande mörk. Orkesterapparaten är massiv med tretton slagverkare och långt över hundra musiker. Ljudbilden är mättad och volymen maximal. Den ylande sirenen är närvarande genom hela stycket och en härlig effekt, men i övrigt är det oklart vad tonsättaren egentligen vill säga.
Dock finns det förstås ett värde i att dylika monument, som alla för övrigt föddes inom loppet av ca tio år, presenteras på en och samma konsert. En viktig påminnelse om hur världen såg ut för hundra år sedan och vilka strömningar som gällde då och hur de gör sig gällande i dag.
Se upptagningen av konserten på RSO:s webbsida här.