Makt och människor i Sidjärv
Teaterversionen av Folkets Dagbland är välgjord men något ojämnt rolig underhållning med revykänsla och musikalinslag och en komik som bottnar i frågor om tidsanda och samhällsklimat.
Efter serier av Leif Sjöström. Dramatisering och sångtexter: Ann-Luise Bertell och Patrik Back. Regi: Joakim Groth. Scenografi: Robert Back. Kostym: Nina Silfverberg. Musik: Stefan Lindblom. Orkester: Tuukka Aitoaho, Peter Enroth, Stefan Lindblom. I rollerna: Carl Alm, Jonas Bergqvist, Per Ehrström, Ylva Ekblad, Johan Fagerudd, Jakob Johansson, Markus Lytts, Susanne Marins, Håkan Omars, Carola Sarén, Maria Udd. Urpremiär på Wasa Teater 15.11.
På varsin gren i ett vintrigt landskap sitter två korpar som ser och hör det mesta som sker i bygden och i landet. De var ett återkommande inslag i den tecknande journalisten, humanisten och humoristen Leif Sjöströms (1958–2012) träffsäkra satirserie Folkets Dagblad och de har en framträdande roll också i den scenversion som nu haft premiär på Wasa Teater.
Korparna har mycket att kraxa om. I pjäsen Folkets Dagblad, som utspelar sig i nutid i den fiktiva österbottniska byn Sidjärv, fylkas riksdagsledamöter, ministrar, lokalpolitiker, kommundirektörer, desperados, seminarienomader, gräsrötter, entreprenörer, hönor och en och annan president. Vi möter också en EMU-fågel, en spågumma och en karriärmedveten bebis vid namn Kaj-Gustav.
De flesta av figurerna, situationerna och replikerna är bekanta från de sjöströmska seriestripparna, som publicerades i Vasabladet 1991–2012 och även i ett par andra tidningar samt i bokform. Men allt har förstås inte rymts med och somt har diktats till eller uppdaterats av pjäsförfattarna Patrik Back och Ann-Luise Bertell.
Det behövdes en ramberättelse som håller ihop det brokiga materialet: handlingen kretsar kring ett något kaotiskt framtidsseminarium ordnat av den lokala tankesmedjan Stigma. Det behövdes en regissör som kan parera fallgropar av typen buskissketcher: Joakim Groth har gett föreställningen balans och sans och ett rörligt ensemblearbete som också koreografen Mari Omars bidragit till.
Revy och musikal
Resultatet är välgjord men något ojämnt rolig underhållning med revykänsla och musikalinslag och en komik som bottnar i frågor om tidsanda och samhällsklimat. Av originalets välvässade satiriska udd har en del nog gått förlorat under transporten från serieruta till teaterscen. Vissa saker som tagits med är inte rykande aktuella medan sådant som är det, Sidjärvs egen extremhöger till exempel, av någon orsak lyser med sin frånvaro.
Just den här upplagan av dagbladet drar mer åt det smålustiga och lättsmälta hållet, och perspektivet är övervägande österbottniskt och väldigt SFP-iskt. Det vimlar av SFP-folk i pjäsen ‒ och det vimlade av samma personer i premiärpubliken.
Förre partiordföranden Ole Norrback, med samma rondör och frisyr som i serien och stor bling-ring på lillfingret, dyker upp i tid och otid och försitter ingen chans att synas och höras eller axla hjältemanteln. Rollen görs med bravur av Håkan Omars. Andra som karikeras är Carl Haglund (Carl Alm), Ulla-Maj Wideroos (Ylva Ekblad) och Stefan Wallin (Markus Lytts).
Makthavare som käbblar och fäktas med floskler, uppblåsta egon och egna agendor. De så kallade vanliga människorna som marrar och stretar på med sitt, exempelvis Knut (Johan Fagerudd) vars satsning på gårdsturism och isbjörnssafari bemöts med viss skepsis. Alla bidrar de till ”The Spirit of Sidjärv”. Och alla brister de ut i sång, ackompanjerade av en proffsig trio. Det bjuds på ett tiotal sångnummer där Stefan Lindblom står för den nykomponerade musiken.
Inte minst visuellt är uppsättningen en tribut till Leif Sjöström. Scenografidebuterande konstnären Robert Back har hållit sig nära hans bildvärld i stora kulissmålningar som får karaktärerna att framträda på ett aningen seriefigursaktigt sätt. Samma strävan anas i Nina Silfverbergs kostymdesign och Fia Derghokasians maskering av skådespelarna, men där kunde man kanske ha tagit ut svängarna lite mer och renodlat stilen. Så där som skaparen av Folkets Dagblad gjorde med sina linjer och former.