Musikrecension: Operan firade Strauss
Nationaloperan firade Strauss 150-årsjubileum med en operakonsert. Därmed fick den egna orkestern tillfälle att komma upp ur diket och spela på scenen. Det blev en annorlunda upplevelse att höra dem på samma villkor som stadens två andra stora orkestrar.
Dirigent Michael Güttler. Richard Strauss: Don Juan, romanser och prologen ur Ariadne på Naxos. Solister bl.a. Anna Gabler, Anna-Kristiina Kaappola, Johanna Rusanen-Kartano, Ann-Marie Heino, Mika Pohjonen och Jaakko Kortekangas. Operan 24.10.
Under chefsdirigenten Michael Güttlers ledning imponerade operaorkestern med sin skicklighet i Strauss tondikt Don Juan som publiken för inte så länge sedan hört RSO spela på Musikhuset. Prestationen var huvudsakligen virtuos. RSO under Hannu Lintu var kanske yvigare och Michael Güttler stramare. Ljudvolymen var mäktig på operascenen med akustisk bakvägg, men Musikhuset ger mera luft kring ljudet.
Förra delen av konserten bestod även av romanser med tyska sopranen Anna Gabler, som kan ha varit litet indisponerad. Hon har ett fylligt mellanläge som relativt lätt klättrar upp i höjden men kunde stråla ännu lite mer. Hon är förmodligen mer hemmastadd i operaroller, kanske rent av i lättare Wagnerpartier. Hon sjöng också bäst ett av Ariadnes solon samt sången Cäcilie med stort och idiomatiskt utspel. Vill man jämföra akustiken med Musikhuset så hör man mera av solisten på operan.
Snillrik opera
Efter pausen gavs prologen till Ariadne på Naxos halvkonsertant. Det är en välskriven och snillrik opera som måhända snubblar lite på sin egen finurlighet. Ensemblen gjorde väl ifrån sig och Güttler visste precis hur fraserna skall vändas i det rikhaltiga partituret. Hovmästaren (Hannu-Pekka Björkman) talade finska och sångarna sjöng på tyska. Och varför inte så?
Musikläraren tolkades snyggt av Jaakko Kortekangas. De mindre karaktärsrollerna var tagna på kornet: Aki Alamikkotervos officer, Juha Riihimäkis dansmästare, Jussi Merikantos perukmästare och Jyrki Korhonens lakej. Den svåraste rollen i prologen, kompositören, hade anförtrotts Ann-Marie Heino. Rollen kräver nog ännu mera både vokalt och tolkningsmässigt, men för att vara solistpraktikant i huset gjorde hon ändå en duktig prestation.
Tre av stjärnrollerna har dessvärre inte så mycket att sjunga i prologen. Johanna Rusanen-Kartanos få repliker fick en att längta efter Ariadnes stora aria som kommer senare. Tenoren Mika Pohjonen hade säkert gjort Bacchus roll med krafttag i slutet av operan. Anna-Kristiina Kaappola var så briljant redan i prologen att man bara kan beklaga att vi inte fick höra Zerbinettas aria som bonus.
Kvällen var småtrevlig och kan även avnjutas i efterskott på webben. Får man ägna sig åt önsketänkande, så skulle jag gärna i stället för romanser ha sett några operascener ur sådana sällan spelade Straussoperor som aldrig kommer upp på repertoaren. Med litet tur kunde man ha lyckats engagera Camilla Nylund som nu råkade vara upptagen vid Näsdagskonserten på Musikhuset.