Musikrecension: Barockschlager à la Händel
Musikalisk ledning: Anssi Mattila. Solist: Mari Palo, sopran. Händel. Riddarhuset 19.10.
När Finländska barockorkestern, som såg dagens ljus som Sjätte våningens orkester och numera kan titulera sig Riddarhusets residensorkester, firar kvartsseklet med Händel, känns det som ett snudd på överdrivet säkert kort, men å andra sidan är det en repertoar som är lika central för alla periodmusiker som älskad av publiken.
Och krävande, får man lov att tillägga. Händel kan förefalla känslomässigt mer omedelbar och kontrapunktiskt mindre intrikat än Bach, men det betyder sannerligen inte att han skulle vara mer lättspelad eller -tolkad.
De tre nu hörda smakproven på händelsk Concerto grosso, op. 6 nr 6, 7 & 11, hör tvärtom till den tekniskt och uttrycksmässigt mest mångfasetterade musik man kan tänka sig och varje enskild musiker från superba första felan Antti Tikkanen till dito lutisten Jarmo Julkunen fick visa sig på styva linan.
Samma gällde självfallet i de bekanta, men inte desto mindre välvalda vokalnumren. Mari Palo var ett minst sagt spännande solistval och faktum är att få sopraner bemästrar, bland annat, schlager och barock med samma naturliga självklarhet.
Hennes Händelsång hörde de facto till den klangligt och fördragsmässigt skönaste jag upplevt på bra länge och What passion cannot Music raise and quell! ur Ode to St. Cecilia’s Day samt I know that my Redeemer liveth ur Messias gjordes med både smak och känsla.
Allra bäst var Palo ändå i sin tids kanske största schlagerhit, Lascia ch’io pianga ur tidiga operasuccén Rinaldo, där Palo formade den läckra melodibågen lika okonstlat som hade den varit ett musikalnummer av Andrew Lloyd Webber.
Och visst var det på sin plats att kvällens musikaliska ledning hade anförtrotts ensemblens grundare, vår egen barockpionjär Anssi Mattila, som från sin orgelposition ingöt all tänkbar emotionell inlevelse i sina entusiastiska musikerled.
Fibo fortsätter 25-årsjubileet i Riddarhuset med Goldbergvariationerna 1.11 och julkonsert 12.12.
Publicerad i HBL 21.10.