Svanesång i nutida tolkning
I Marita Liulias Swan Song kombineras dans, multimedia och levande musik. Till verkets styrka hör effektfulla skuggspel som ger intrycket av själar som dansar ovanför kroppen.
Regi, manuskript, fotografi, produktion: Marita Liulia. Koreografi, dans: Minna Tervamäki, Ima Iduozee. Kompositör, musiker, cellist: Tomas Djupsjöbacka. Kompositör, musiker, fotograf, editerare: Ali Kesanto. Filmens ballerinor: Vilma Kolehmainen, Marianne Möller, Minna Tervamäki. Ljus- och videoplanerare, editering: Antti Kuivalainen. Kostymer: Teemu Muurimäki.
Marita Liulia & co:s premiär på Alexandersteatern 24.10.
I ett svartskimrande landskap möts Ormen (Ima Iduazee) och Svanen (Minna Tervamäki) i en kamp om liv och död. Bakom dem bildas effektfulla skuggspel. Det är som om deras själar dansade ovanför deras kroppar.
Den prisbelönta och internationellt erkända nutidskonstnären och multimedieregissören Marita Liulia firar i år sitt 30-årsjubileum som konstnär. I fyra år har hon tillsammans med sin arbetsgrupp filat på verket Swan Song, där Liulia utgått från balettens döende svanar.
Drömteamet till trots når helheten inte riktigt upp till förväntningarna. Kanske problemet är just den långa arbetsprocessen – när man hinner bli för fäst vid sina älsklingar blir det svårt att göra sig av med dem.
Verket hade vunnit på en kraftigare redigering och en regissör som tydligare håller i alla trådar.
Duktiga musiker
Men visst finns här också pärlor. Musiken hör till det mest lyckade. Cellisten Tomas Djupsjöbacka (som improviserar live!) lyckas väl med att skapa en avantgardistisk ljudvärld med suggestiva och utdragna toner som varvas med okonventionellt rytmiskt knäppande. Sin klassiska bakgrund till trots rör sig Djupsjöbacka vant i Ali Kesantos måleriskt sprakande elektroniska ljudlandskap utan att irra bort sig i improvisationerna.
Dansen börjar lovande med fantastiska Ima Iduozee, som har bakgrund inom breakdancen. Med sina böljande, sömlösa rörelser visar han att han hör till den absoluta toppen bland manliga finländska samtidsdansare.
Duetten med Tervamäki blir däremot stel och utdragen. Paret lyckas inte riktigt hitta en gemensam ton förrän mot slutet, då duon svetsas samman till en tätt omsluten månglemmad organism. Skuggornas dans bakom paret, liksom Teemu Muurimäkis stiliga kostymer, är visuellt ögongodis. Plus också för pensionerade stjärnballerinan Tervamäki för att hon vågat lämna tåskorna under pardansen och tar steget mot en friare tolkning. Starkast blir ändå hennes ståtliga solotolkning i en modern pastisch på klassikern Den döende svanen. Hennes vingbrutna svarta fjäderskepnad ger ändå snarare ett intryck av en varelse som redan överskridit gränsen till dödsriket. Trots tåskorna och ett delvis bekant rörelsespråk, rör hon sig ändå på nyare mark.
Övertydligt budskap
Som en del av verket visas också Liulias andra del ur kortfilmstrilogin Dödsdansen. I filmen dansar tre ballerinor från olika generationer – ett tvärsnitt ur Tervamäkis liv? Visst binds dansen och filmdelen ihop, men tyvärr blir kortfilmen rätt melodramatisk och klyschig. Vi ser Tervamäki cyklande genom Helsingfors till träningssalen, kampen och smärtan bakom kulisserna liksom den hyllade Svandrottningen på scenen. Så råkar hon ut för en cykelolycka, men själen fortsätter dansa också på andra sidan. Tervamäki i en svävande änglalik projicering till recitation på latin blir bara för mycket för min smak.
Varenda liten droppe pressas ur det rätt korta och enkla manuskriptet, tills tolkningen blir övertydlig och urvattnad. Budskapet i verket tycks vara att man inte ska vara rädd för döden, själen dansar också på andra sidan, eller Tervamäki dansar för evigt.
Verket i sin helhet ger ett aningen spretigt och ojämnt intryck. En del av fonderna, särskilt de med skuggprojektionerna, är riktigt lyckade, medan filmens bildberättande blir för kitschigt. Som sitt motto uppger Liulia ”man hittar sina gränser endast genom att experimentera”. Det är fint och djärvt att teamet vågat testa sina gränser, men ibland behövs också någon som säger till när man överskridit dem.