Bedrägeriet är en rank kanot
När Åbo Svenska Teaters uppsättning av Mike Yeamans Paddling för nybörjare har nordisk urpremiär är huvudrubriken inte kärlek, utan pengar – helt i takt med tiden.
Text: Mike Yeaman. Översättning: Pekka Sonck. Regi: Dick Holmström. Scenografi: Peter Ahlqvist. Dräkter: Peter Ahlqvist, Sonja Dragon. Ljusdesign: Rami Aalto. Ljuddesign: Olli-Pekka Lepovuori. I rollerna: Peter Ahlqvist, Daniela Franzell, Monica Nyman, Jerry Wahlforss, Bror Österlund.
Åbo Svenska Teaters premiär på Tryckeriteatern i Karis 2.10.
Farsen undersöker den vanliga, borgerliga människans svagheter. Fast genrens språk är skrattet, hämtar den sitt material ur tillkortakommanden. En lyckad fars har ändå förståelse för sina rollpersoner: Skratta kan man, men inte är det roligt.
När Åbo Svenska Teaters uppsättning av Mike Yeamans farsartade drama Paddling för nybörjare hade nordisk urpremiär och startskott för sin turné i Karis, är huvudrubriken inte kärlek, utan pengar – helt i takt med tiden. Kärleken finns ändå med som ett bottensediment för relationerna i långdansen, men då i första hand kärleken mellan de vuxna barnen och föräldrarna.
Historien Paddling för nybörjare har verklighetsbakgrund: Ett företagarpar som har svårt att få firman att gå runt och hantera pengar ger sig in på försäkringsbedrägeri. Maken förklaras död för att hustrun ska få ut livförsäkringen. Barnen förs bakom ljuset för att de inte ska bli medskyldiga. När paret flytt landet och hela den fina planen ska serveras barnen är de inte enbart tacksamma ... Makarna, som är i sextioårsåldern, har haft förutsättningarna, men schabblat bort allt, tycker de, i synnerhet dottern.
På premiären gör skådespelarna vad de kan – och det är inte lite. Mamma Berit (Monica Nyman) gömmer och förklarar. Hon är riktigt skicklig på att regissera maken, den taffliga Frank, gestaltad av Bror Österlund. De vuxna barnen som spelas av Daniela Franzell och Peter Ahlqvist är det svårare att hålla tummen på. Jerry Wahlforss som gör polis i hemlandet och har en lite diffus, motsvarande yrkesroll på tillflyktsorten Kuba har en nyckelposition han skickligt förstår att utnyttja. Ska han flirta mer med mor eller dotter? Vad vet han och vad kan han gissa sig till?
Farsens verktyg är rätt grova och de gör tydliga spår. Särskilt Franzell behärskar det här med sitt vida kroppsspråk. Terrorbalansen mellan Nymans och Österlunds lögner och oavsiktliga, känslosamma avslöjanden är en balansbräda man gärna ser i rörelse. Bedrägeriets upphovsman har inte så lätt att hålla fast vid sitt eget manus.
Dick Holmströms regi hade kunnat skruva upp hastigheten lite, men antagligen löser det här sig av sig självt när ensemblen kommer ut på vägarna.