Barndomen som balansakt
Harriet Abrahamssons och Paul Olins nyskrivna pjäs Hamlet sade det vackrare handlar om några omhändertagna tonåringar som farit riktigt illa. Men det nattsvarta utesluter inte fantasi, färg och skratt.
Text: Harriet Abrahamsson och Paul Olin. Regi: Paul Olin. Scenografi: Nina Silfverberg och Jeremy Crotts. Kostym: Nina Silfverberg. Mask: Sonja Backlund och Anna Vesterback. I rollerna: Carl Alm, Per Ehrström, Jakob Johansson, Malin Olkkola. Urpremiär i Magasinet på Wasa Teater 26.9 och turnépjäs.
Att överleva en barndom kan vara svårare än den svåraste balansakt. Och då ens föräldrar vacklar och faller dras man med i fallet. Harriet Abrahamssons och Paul Olins nyskrivna pjäs Hamlet sade det vackrare handlar om några omhändertagna tonåringar som farit riktigt illa. Den har tillkommit i samarbete med ungdomar och personal på Lagmansgårdens skolhem i Pedersöre och spelas på Wasa Teater i regi av Olin.
Men tro nu inte att det måste vara naturalistiskt tung och murrig teater för att skildra det svåraste svåra. Man kan kanske rentav visa mer och få in fler nyanser med ett scenspråk som öppnas mot det symboliska och expressionistiska och där det nattsvarta inte utesluter fantasi och färg och skratt.
Ett cirkussällskap har slagit upp sitt randiga tält och tänt kulörta lampor. Lyckohjulet snurrar, snurrar. Vinst- och nitlotter fördelas. Direktören (Carl Alm) har Shakespeare på hjärnan, spådamen konsulterar sina tarotkort, Starke Adolf visar musklerna, clownen är clownig. I den här brokiga och karnevalistiska miljön hamnar tre tonåringar på glid.
Inga moralkakor
Macke (Per Ehrström) har fått sin uppväxt förpestad av sprit och tumult; nu säger han ”fuck off” och tyr sig till droger. Ända sedan Katarina (Malin Olkkola) var sju har hennes styvpappa förgripit sig på henne medan mamman blundat. En kniv mot underarmen dämpar smärtan lite grann. Ryska Volodja (Jakob Johansson) är paralyserad av ensamhet efter att ha skilts från sin bror och inte lyckats leva upp till fosterfamiljens förväntningar på att memma och julskinka ska bota trauman.
I cirkusens värld bemöts de tre med respekt och förståelse. De får känna vad de känner och äntligen höra att det inte är deras fel att det blivit som det blivit. Deras historia och situation gestaltas på ett äkta och drabbande sätt men föreställningen trycker inte upp tematiken i ansiktet på publiken. Vi slipper äta moralkakor och blir till och med underhållna. Det bjuds på variation, på visuellt fyrverkeri, på akrobatik och musik.
Skådespelarna gör flera roller var, ofta med tvära byten. Ibland iförda masker som synliggör det groteska och vidriga i de vuxnas beteende och understryker de ungas utsatthet. Fyllesvin. Fårskallar. En demonisk enhörning.
Cirkusdirektören, en klok man, citerar gärna ur Hamlet och får ungdomarna att lystra då han beskriver den litteräre prinsen som en yngling med mycket ångest. Att vara eller inte vara är ju en fråga också de ställer sig. Eller kanske: att falla eller inte falla.
Slutet har inte lagts snyggt och lyckligt tillrätta men låter ana att det inte behöver gå åt helvete för Macke, Katarina och Volodja även om det gjorde det för Hamlet. Den som finns på riktigt och får tröst och stöd kan börja ta små steg i en ny riktning.