En man och kvinna möts och skiljs åt
Markus Virtas tolkning av musikalen The 5 last years är minutiöst genomtänkt och strukturerad.
Översättning: Linnea Sjunnesson & Fredrik Fischer. Regi: Markus Virta. Musikalisk ledning: Ralf Nyqvist. Scenografi och dräkter: Lotta Nilsson. Ljus: Jouni Haavisto. Ljud: Olli-Pekka Lepovuori. I rollerna: Anna-Maria Hallgarn & Alexander Lycke. Föreställning på Åbo Svenska Teater 20.9.
Tematiken i Jason Robert Browns delvis självbiografiska Off-Broadwayhit från 2002, The Last 5 Years, kan tyckas bättre lämpad för terapisoffan än för musikalscenen. Tragglande av parrelationstrassel av ett slag som vi har sett hur många gånger som helst på tiljan och vita duken är väl ändå inte det stoff succémusikaler är gjorda av.
I det här fallet visar det sig dock vara just så. På ett nästan osannolikt sätt lyckas Brown väcka en nog så uttjatat alldaglig story – man och kvinna möts, ljuv musik uppstår, man och kvinna bråkar och separerar och det hela dessutom berättat i efterhand – till liv så att allt känns både angeläget och fräscht.
Dels är den dramaturgiska strategin att låta Jamie, framgångsrik författare, rekapitulera kronologiskt medan Cathy, mindre framgångsrik skådis, berättar från separationen till början av relationen, lika originell som fungerande. Vi serveras alltså en serie monologer och endast när tidslinjerna korsar varandra i samband med att man beslutar sig för att gifta sig tillåts vokalstämmorna mötas.
Dels är det genomkomponerade partituret, skrivet för violin, cello, piano, gitarr och bas, ett av de smartaste jag på länge stött på. Brown öser ur en mängd källor – bland annat jazz, soul och latin – utan att förfalla till opersonligt mischmascheri. Han vägrar dessutom blankt att slänga sig sentimental och även när det handlar om mer konventionellt musikalballadstuk sätter han en, harmoniskt och melodiskt, personligt underfundig prägel på det hela.
Intimt och intelligent
Grundidén i Åbo Svenska Teaters version med kombattanterna som målsägande i ett slags privat rättegång var avgjort fyndig och Lotta Nilssons lösning att låta mötet inramas av fullbelamrade arkivhyllor var ett bra exempel på innovativ scenografi, som lämnar kvar något åt åskådarens fantasi. Markus Virtas regi kändes minutiöst genomtänkt och strukturerad och behövde aldrig ty sig till överdrivet stora gester för att budskapet skulle gå hem.
Och det gjorde det med besked, inte minst när det såväl gestikmässigt som vokalt frambars med sådan chosefri inlevelse som av Anna-Maria Hallgarn och Alexander Lycke, bägge i bärande roller i samma teaters Jesus Christ Superstar. Browns vokallinjer är långt ifrån lättbemästrade, men för den här garvade musikalduon föreföll allt utom samlevnaden lätt som en plätt.
Ralf Nyqvist, Wasa Teaters eminente kapellmästare och flyhänt jazzpianist, ledde sin kvintett med små men effektiva åtbörder och visst var det finurligt att låta musikerna inta domarens och assessorernas platser bakom fondens långa bord. På det hela taget är The Last 5 Years intim och intelligent musikteater av det slag som underhåller, berör och väcker tankar i just lagom proportioner.