Skivrecension: Chrissies tidlösa powerpop
Chrissie Hynde är en röst som inom ramen för en och samma låt kan uttrycka såväl utsatthet och empati som sval behärskning.
Senaste Pretenders-utgåvan kom för sex år sedan, och trots en del enskilda låtpärlor får man nog gå ända tillbaka till 1990 (Packed) för att hitta något riktigt starkt album av bandet. Så då Chrissie Hynde efter 35 år i branschen ger ut sin första soloskiva – må vara att det mesta Pretenders gjort sedan mitten av 80-talet känts som hennes soloprojekt – är min förväntan blandad med oro.
Fast den visar sig snabbt vara obefogad, för hon är i fin form och har samarbetat med den mångsidigt stilsäkra svenska låtskrivaren/producenten Björn Yttling. Därför är det mesta inbandat i Stockholm, därav titeln.
Tillsammans har de gått in för att Chrissie ska låta just som vi vill ha henne, med en tidlös powerpop a lá Pretenders som bäst. Mycket känns igen, samtidigt som hennes mörka altröst i dagens läge fått ytterligare djup – det är inte ofta man får lyssna på sångerskor som inom ramen för en och samma låt kan uttrycka såväl utsatthet och empati som sval behärskning.
Och som extrabonus har hon lyckats locka in Neil Young i studion, för att göra Down The Wrong Way till en riktigt odödlig distorsiongitarrsstund.