Vacker och vemodig framtidsfantasi
Tomorrow’s parties är teater som simplast och djupast.
Regi: Tim Etchells. Scenografi: Richard Lowdon. Ljus: Francis Stevenson.
Forced entertainments föreställning under Stage-festivalen 14.8.
Den sex personer starka brittiska teatergruppen Forced Entertainment firar trettio år som konstnärlig enhet i år. På Korjaamo i Helsingfors presenterar gruppen den minimalistiska föreställningen Tomorrow’s parties som hade premiär redan år 2011. Att pjäsen har några år på nacken ger den en viss ton av att vara för inövad och bekant för skådespelarna – de kan antagligen rabbla den i sömnen men en njutning är den ändå, och detta trots att det knappast går att skådespela mindre än Richard Lowdon och Claire Marshall gör. De står stilla och ser rakt fram. Ett par gånger gestikulerar de, upp mot himlen eller ner mot marken. Några leenden, några skratt. Det monotona upplägget till trots håller de vår uppmärksamhet fastnaglad vid sina ord, för de oväntade orden kan ta oss vart som helst.
Tomorrow’s parties handlar så klart om framtiden. Om hur framtiden kanske kommer att te sig eller inte. Lowdon och Marshall målar upp tänkbara och otänkbara scenarier, utopiska och dystopiska eller bara realistiska och det är givetvis de realistiska som berör mest. Föreställningen kan inte beskyllas för att gå på tomgång i många stunder, men en kvart kunde gott och väl bantas ner av de mest huvudlösa visionerna. Det finns en gräns för hur intressant det är att spekulera kring robotar, väggar som ändrar färg beroende på ditt humör eller på en överbefolkning som leder till att människor måste dela kroppar.
De flesta av monologens/dialogens repliker börjar med ett Eller så ... blir det så och så, men det är när Lowdon för första gången säger Eller så kommer allt att vara mer eller mindre som i dag. Människor kommer fortfarande att ... som något verkligen börjar hända. Det är då samtiden tecknas. Världen, samhället, med allt det vackra och allt det hemska och allt det som bara är. Jag tänker att det är så här jag skulle beskriva världen för någon som aldrig har varit här och som inte vet vad ett människoliv på denna planet innebär:
– Det kommer fortfarande att utspelas små krig i små fattiga länder för stora krig är för riskabla.
– Det kommer fortfarande att finnas samhällsklasser och girighet.
– Folk kommer fortfarande att åka på fisketurer.
– Folk kommer fortfarande att tappa sina nycklar.
– Folk kommer fortfarande att bli kära i fel personer vid exakt fel tidpunkt.
Det är sällan man får verkligheten sammanfattad på ett så träffande sätt i några enkla satser.
Slutligen kommer så frågan hur framtiden kommer att se tillbaka på vår tid. Kommer vår tid att vara den ointressanta, händelselösa tiden eller den gyllene tiden då allt ännu var bra? Eller kommer framtiden att förundra sig över hur vi stod ut med all galenskap? Associationerna och trådarna ringlar ut och trasslar ihop sig och jag skulle vilja läsa manuset för att i timmar, dagar, försjunka i varje scenario.
Tomorrow’s parties är teater som simplast och djupast. Sorglig och hoppingivande på samma gång. En föreställning som får en att känna hur fantastiskt det är att vara människa, för människan kan skapa vad som helst i sin fantasi. Och kan vi det, kanske vi också kan skapa en framtid där vi fortfarande har en plats och där det finns plats för konst, kärlek och medmänsklighet.