Operarecension: Vintriga intriger i Yxpila
Karleby operasommar bjuder på en uppfinningsrik uppsättning av Kurt Weills Silversjön.
Musik: Kurt Weill; libretto: Georg Kaiser. Regi: Anu Komsi och Juho Kuosmanen. Scenografi: Markku Mäkiranta. Kostym: Tanja Pantsar och Anu Komsi. Ljus: Mats Hästbacka. Maskering: Erja Mikkola och Riikka Anttonen.
I rollerna: Leea Klemola, Lasse Penttinen, Annami Hylkilä, Hilary Summers, Terttu Iso-Oja, Minna-Sisko Mutanen, Hannu Ilmolahti, Juho Punkeri, Demian Seesjärvi, Iris Seesjärvi, Jouni Nikula. Kokkola Opera Yxpila Ensemble, dir. Sakari Oramo. Yxpila gamla arbetarhus 24.7.
Karleby operasommar trotsar värmeböljan med en uppsättning av Kurt Weills och Georg Kaisers Silversjön (Der Silbersee), som också bär epitetet En vintersaga, i gamla arbetarhuset i Yxpila.
Silversjön uruppfördes i Tyskland i februari 1933. Kort därefter förbjöds verket av nazistregimen, och tonsättaren Weill, som var judisk och dessutom vänstersinnad, blev tvungen att fly till Amerika. Även librettisten Kaiser flydde landet några år senare.
Silversjön är fortfarande en raritet, och sannolikt skedde dess finska uruppförande först nu. Verkets genre är svårdefinierad. Det är ett skådespel med musiknummer som ställer operaaktiga krav på rösterna. I Yxpila framförs sångerna på originalspråket tyska och dialogen på finska.
Librettot predikar inte men speglar dock samhälleliga problem i dåtida Tyskland. De centrala figurerna, svältande fattiga Severin och polisen Olim, blir bundna till varandra genom våld, medlidande, hat och förlåtelse.
I Yxpila har Olims roll blivit en talroll. Lösningen är ypperlig, eftersom skådespelaren Leea Klemolas frenetiska prestation blir hela föreställningens motor. Olims figur är hjärtknipande tragikomisk, i synnerhet när han vinner pengar och blir en karikatyr av en nyrik slottsherre, som gillar att använda svenska uttryck.
Lasse Penttinens Severin balanserar helheten som en mer klassisk hjälte. Penttinen har en imponerande om än aningen forcerad tenorröst.
Severin och Olim är ofullständiga men inte onda, medan den rena ondskan personifieras i de gamla sagornas anda i den giriga fru Luber, trovärdigt gestaltad av Hilary Summers. Fru Luber föraktar även sin fattiga släkting Fennimore, en mycket vackert sjungande Annami Hylkilä.
Till slut leder fru Lubers intriger till att Severin och Olim drivs ut i snöstormen och de dränker sig i Silversjön. Jag saknade en mer tydlig betoning av överjordiska element i denna gripande slutscen.
På det hela taget var regin både fartfylld och uppfinningsrik. Händelseförloppet förblev litet oklart i scenen där Severin och Olim sitter fångna och befrias av Fennimore, vilket kanske berodde på brist på utrymme på den lilla scenen, vars bakre del var reserverad för orkestern.
Det var trevligt att få följa de engagerade musikernas arbete under ledning av den fantastiska Sakari Oramo. Oramo och orkestern kastade sig in i Weills slagkraftiga och färgrika musik, som är en blandning av nyklassicistiska element, associationer till musikalens värld och dansrytmer såsom tango och foxtrot.
Från scenen kunde Oramo också behändigt leda kören, som bestod av de genomgående gedigna solisterna. Scenografin och kostymerna, som hämtade impulser från både misären och överklassens dekadens, bidrog till den starka helheten.
Karleby operasommar pågår ända till 27.7 med sammanlagt fem föreställningar av Silversjön samt till exempel kammarmusikkonserter.
Publicerades i HBL 26.7