Musikrecension: Lågmäld reformation i Kuhmo
Kammarmusikfestivalen i Kuhmo gästas i år av bland andra Finländska barockorkestern och Antti Tikkanen.
Kammarmusikfestivalen i Kuhmo har inte förändrats så hemskt mycket jämfört med tidigare år. I publiken hittas alltjämt musikentusiaster från flera olika samhällsskikt som förenas av ett gediget musikintresse. På scenen står utmärkta musiker som spelar i gamla och nya formationer, ofta under flera konserter samma dag. Variationen på repertoaren och framförandena är stor och publiken bjuds på allt från kompetent genomspelade småstycken med kuriositetsvärde till stora älskade kammarmusikverk i sublima tolkningar.
Nytt för i år är bland annat att Finländska barockorkestern gästar festivalen med sin nya konstnärliga ledare Antti Tikkanen. Tikkanen är bekant för Kuhmopubliken främst som violinist i stråkkvartetten Meta 4, men barockmusiken och den nya ledarrollen i Fibo tycks ha blivit hans stora intresse just nu.
Och visst är det anmärkningsvärt hur flytande Tikkanen talar barockens språk, till exempel i Albinonis konsert i A-dur op. 9 nr. 4 som han framförde under en konsert med musik ur Lasse Hallströms film Casanova (2005) i Kuhmohuset på fredagen. I Vicente Martín y Solers (1754–1806) uvertyr till operan Il tutore burlato (1775) förenades hela orkestern i synnerligen schvungfullt spel. Och i Francesco Durantes Konsert i B-dur möttes orkestern med cembalisten Naoki Kitaya på ett sätt som resulterade i musikaliskt och idiomatiskt spel.
I Kuhmo har man i år haft förmånen att höra S:t Petersburgs kammarkör med sina vältränade röster. Ryska körer brukar ofta sjunga märgfullt och yvigt, och visst finns något av det sångsättet också hos kören i fråga. Ändå känns sången inte fullt så bärande eller exakt. Till exempel kunde körpartierna i Faurés underbart återhållsamma Rekviem ännu ha slipats.
Hemligheten bakom de mest sublima framförandena i Kuhmo handlar ofta om att sammanföra rätt musiker med varandra. Ett sådant möte ägde rum när violinisterna Aleksandr Sitkovetskij och Anahit Kurtikjan, altviolinisten Yuval Gotlibovich, cellisten Tuomas Lehto och pianisten Valeria Resjan möttes i Brahms pianokvintett i f-moll på torsdagen. Resjan spelade rytmiskt exakt och välartikulerat som alltid och hela stråkkvartetten tycktes göra sitt yttersta för ett utmärkt framförande.
På samma sätt låg lovorden nära till hands när klarinettisten Michel Lehtiec, Aleksandr Sitkovetskij (igen!), cellisten David Cohen och pianisten Andrea Rucli på onsdagen möttes i Messiaens Kvartett för tidens ände för att omsorgsfullt gestalta de stillsamma långa klarinettsolona, pianots jämna puls, de rofyllda cellomelodierna och slutets violinsolo som sakta men säkert sträcker sig mot himlens höjd.
Det mesta är alltså sig likt i Kuhmo. Bordet är dukat för kammarmusikupplevelser av bästa slag.