Antimusikal om fåfäng kärleksjakt
Anna Victoria Eriksson och Daniela Fogelholm imponerar med skön sång när Skärgårdsteatern sätter upp sin första musikal.
Regi: Samuel Harjanne. Kapellmästare: Martin Segerstråle. Scenografi: Peter Ahlqvist. Dräkter & mask: Sabina Segerström. I rollerna: Anna Victoria Eriksson, Daniela Fogelholm, Peter Ahlqvist, Kris Gummerus.
Skärgårdsteaterns premiär på Lill-Pellinge 24.6.
”Allt det du alltid i hemlighet tänkt om dejtning, romans, äktenskap, älskare, äkta män, fruar och ingifta personer, men aldrig vågat erkänna.”
Så marknadsfördes den internationellt kritikerrosade off Broadway-succén I Love You, You’re Perfect, Now Change vid premiären 1996 och även om den förstnämnda sysslan genomgått avsevärda förändringar sedan dess är känslorna och de övriga aktiviteterna som bekant mer tidlösa till sin natur.
Skärgårdsteaterns uppsättning – gängets allra första musikal – betonar, några finlandssvenska markörer till trots, även det universella i tematiken, och igenkänningsfaktorn lär ha varit hög åtminstone bland den mer parbildnings- och kärnfamiljsbevandrade delen av publiken.
Det handlar de facto om ett slags antimusikal, som vänder upp och ned på åtskilliga av genrens konventioner. Dramaturgiskt är den intima helheten uppbyggd som en räcka sketcher uppdelade i en första akt som skildrar den ofta nog så slingriga vägen till äktenskapet och en andra akt som kommenterar familjelivets rät- och, inte minst, avigsidor för att slutligen påminna om att även livets slutskede kan bjuda på oväntade romantiska öppningar.
Joe DiPietros manus är kvickt i både tanke och handling och känns, utan att gå desto mer på djupet, ofta träffsäkert i sitt mestadels ändå rätt godmodigt ironiserande tonfall. Ett tonfall, som Jimmy Roberts stilistiskt osedvanligt mångfasetterade, intelligent slagfärdiga och aldrig någonsin sentimentaliserande musik matchar på ett optimalt sätt.
Glimten i ögat
Det här är ett stycke som tarvar fullfjädrade proffs för att komma till sin rätt och det är just vad regissören Samuel Harjanne har till sitt förfogande. Kvartetten gestaltar en enorm mängd roller, dräkt- och karaktärsbyten skall klaras av i rasande takt och ett såväl sceniskt som vokalt krävande uttrycksmässigt register skall täckas.
För det här energiska gänget går allt dock lekande lätt och framför allt damerna Anna Victoria Eriksson och Daniela Fogelholm imponerade med skön sång oavsett genre medan herrarna Peter Ahlqvist och Kris Gummerus gjorde sina bara obetydligt karikerade typer med den behövliga glimten i ögat. Det är dock, föga överraskande, uteslutande heteronormativa kärleksförvecklingar som ursprungligen avhandlas men Harjanne har, glädjande nog, förlagt ett av pjäsens mest berörande nummer ”Borde jag va’ mindre kär i dig?” till den manliga dubbelsängen.
Originalmusiken är skriven för piano, violin och en optionell kontrabas – som den här gången av praktiska skäl utelämnats – och Martin Segerstråle vid elpianot och Ulriikka Heikinheimo med felan i högsta hugg gjorde det inte helt lättbemästrade partituret all tänkbar rättvisa.